Orellán – Sobradelo

Dyrt misstag, hungriga och trötta, skjuts till restaurang, fotbad i kall bäck, glömska, sunkigt vandrarhem med ovälkomna kryp, ”gamla” och nya pilgrimsvänner

13 september 2023
27 km (ca 6-7 extra (slarvigt misstag), fick skjuts av en snäll man ca 1km 😫)

(Glömmer ofta sätta på/stänga vid paus så tid/antal km stämmer inte alltid)

Kom iväg sent idag igen. Måste bli ändring på det, vill INTE vandra flera timmar i eftermiddagshettan och vill ha tid att vila lite efter dusch och klädtvätt, och skriva dagbok och blogga.

Skulle gå tillbaka till Las Médulas och sedan nedför en ganska lätt väg till Sobradelo, 20 km från Las Médulas. Tyvärr gick vi och pratade och missade den lilla grusvägen vi skulle svänga in på. Traskade på i rask takt neråt och hade kommit alldeles för långt ner för att vända tillbaka när vi insåg att vi gått käpprätt åt h… fel 😑 Nu var det bara att traska hela vägen ner till stora vägen och sedan gå upp igen på den till Las Médulas. Se höjdkurvan ovan så förstår ni att detta var inte en bra start på dagen..

Efter två timmar (inkluderat handla dricka, få stämpel i passet och gå igenom hela byn) var vi äntligen vid punkten där dagens etapp enligt guideboken startar. Nu var det varmt, men som tur var lättvandrat i vacker natur.

4 timmar efter starten i Orellán kom vi fram till byn Puente de Domingo Flores mer än redo för en matpaus i skuggan. Hoppades på att det skulle finnas en restaurang i början av byn så vi slapp traska igenom hela först. Frågade de första personerna vi stötte på, men ack nej, det var ytterligare nån km till att gå till ”centrum” och en restaurang. Mannen såg nog desperationen lysa i våra ögon och bad oss vänta ett par minuter, för han skulle ändå ditåt och kunde skjutsa oss. Vi var så glada och tacksamma när han släppte av oss utanför restaurangen. Ville ge honom en kall öl eller annan dricka från restaurangen men han tackade nej och körde vidare.

Efter denna sköna och välbehövliga paus kändes det ändå lite tungt att gå vidare. Förmiddagen hade tagit på krafterna, både fysiskt och psykiskt, och nu var klockan redan halv tre och vi hade 10 km kvar att gå. 🥵

Efter en stund kom vi till reservoaren som ligger i floden Sil strax innan byn Pumares. Jag sa att vi kunde ta oss ner till den och doppa fötterna när vi hittade ett bra ställe, men det fanns inget så vi fick försöka hitta ett längs floden istället. Vi fortsatte in i byn och stötte på en engelsman som satt i skuggan på en bänk och vi gjorde honom sällskap en stund. Han bodde byn och sa att vi bara hade en timme kvar till Sobradelo. Kanske det stämde om man gick utan packning i powerwalkfart, men inte skulle vi gå de 6 kilometrarna på en timme.. Vi frågade om det fanns något bra ställe på vägen att komma ner till floden, men han sa att det var bättre att vi doppade fötterna i en liten bäck som kom ner från berget efter ödebyn Nogueiras istället för i den smutsiga floden.

Hade velat titta närmre på ödebyn, men orkade inte, speciellt onte nu när jag visste att en kall bäck väntade på mina stackars fötter. Tyvärr missade vi då att Carol från Australien hade skrivit ett peppande meddelande till oss på en tavla som satt uppsatt för detta ändamål. Hon hade nog en ätt sjätte sinne och visste att vi hamnat efter dem och kämpade. 🥰

Äntligen kom vi fram till bäcken och det var det bästa fotbad i mitt liv tror jag. 🥵 Doppade min buff i vattnet och la på huvudet och sen runt nacken. Ljuvligt.

Tyvärr glömde jag mitt mobilskal med halsremmen och upptäckte inte det förrän vi var på härbärget 😫Hade tagit ut den ur fodralet för att ladda med extrabatteriet och la skalet vid bäcken när jag gick i och vadade runt. Nu hade jag inget skydd eller rem som jag alltid har när jag vandrar för att inte tappa den och ha den tillgänglig för fotografering snabbt och smidigt. 😭

Härbärget Mar som det stod så gott om i guideboken var en stor besvikelse. Hämtade nyckel till vårt rum i den tillhörande baren i kvarteret nedanför och blev sedan visade upp till ett slitet lägenhetshus där härbärget låg på andra våningen i en omgjord lägenhet. Vad jag såg fanns det 4 rum i lägenheten med 3 sängar i varje och ett enda badrum med både dusch och toalett i, så när någon duschade kunde ingen annan gå på toaletten. Vi var totalt 6 personer och fick köa, så jag undrar hur det är när alla platser är upptagna med 12 svettiga (och hungriga) pilgrimer som vill duscha och tvätta sina kläder så fort som möjligt? Vi fick i alla fall eget rum, ingen pilgrim i 3:e sängen.

Det fanns ingenstans att hänga sina kläder efter tvätt, inte en enda krok i rummet. På den lilla franska balkongen hade de andra hängt upp sina egna tvättlinor men ingen mer plats till oss. Hängde mina på de avstängda elementen och fick rostfläckar på ljusa tröjan. ☹️

Mötte en dam i hallen när jag skulle till duschen och hon hälsade väldigt glatt och hjärtligt på mig. Blev lite ställd ett par sekunder innan jag kände igen Margaret, de ena australienskan. Hon hade varit så påpälsad och proper med skjorta, tröja och långbyxor de andra dagarna och nu kom hon i en kort ärmlös strandklänning 😄. Roligt att träffa dem igen, och nu hade de fått sällskap av sina två reskamrater som hade Covid vid ankomsten till Spanien (smittade hemma i Australien) och hade stannat några dagar på hotell i Ponferrada. Stod och pratade med Julie, den ena av dem, en lång stund på balkongen och diskuterade bland annat situationen i Australien som isolerade sig helt och nu har fått en ny stor våg när restriktionerna släppts. Vem vet vad som var rätt ?

Gick ner på hotellets bar och frågade om menyn de erbjöd för €15 och den var verkligen ingen höjdare: sallad till förrätt och potatisomelett (!) till huvudrätt och ingen efterrätt. Potatisomelett är dessutom oftast färdiga man slänger in i mikro och jag har aldrig fått det till huvudrätt, bara förrätt. Carol kom in när jag stod där och funderade på hur vi skulle göra och hon sa att hon hade hört att det inte rekommenderades att äta där. De skulle äta på restaurangen tvärs över den lilla gatan och vi gick också dit. Åt en mycket mer prisvärd och säkerligen godare middag på deras uteservering istället för menyn i den mörka lilla baren

På kvällen när vi skulle lägga oss lyfte C på sitt täcke och ropade att det var djur i det. Efter vår noggranna inspektion vi kom fram till att det var pyttesmå kardborrar som satt fast i täcket. Inte så fräscht, men bättre än småkryp. 😬 Sedan lyfte jag själv på mitt täcke och ve och fasa, ett litet brunt djur kröp på madrassen. Ut med täckena utanför rummet, la dem vid balkongen. Googlade vägglöss, men de såg alls inte ut som den här tack och lov. Kröp runt och synade varenda cm av sängen och listerna runt rummet med lampa, men hittade inga fler kryp eller de typiska spåren man ser efter dem heller.

Senare på kvällen när jag satt på toaletten såg däremot jag två ”äkta” vägglöss komma krypande!!! 😱 Tog snabbt död på dem och sparade pappret (utanför vid sunktäckena) för att visa ägaren nästa dag. Tack och lov bodde vi längst bort från badrummet.. C var vaken när jag kom tillbaka till rummet och vi bestämde att vi skulle sova med taklampan tänd och rummet helt upplyst för de trivs ju mer i mörker, de små 🤬. Tog på mig sovmask så märkte ändå inte ljuset. (men blev bländad när jag tog av den nästa morgon 😄)

Hade inga bett när vi vaknade på morgonen och såg inga fler kryp när vi packade våra saker. Gav ägaren mitt lilla papper med de två liken och han blev såklart inte glad och gav sig genast upp till härbärget för att sanera badrummet (antar jag)

Alla ställen kan få vägglöss, även lyxhotell och det har inte med renlighet att göra.
Det är inte på grund av de två krypen jag inte rekommenderar detta härbärge, utan för det övriga jag skrev. Vi betalade €20 var för detta ställe och det var det verkligen INTE värt.