Pilgrimsvandringar,  St Olavsleden

Hellberg Herberge – Tautra, 25 km

Alla inlägg från tidigare etapper 2020 och 2021 (från Selånger till norska gränsen) finns på min sida St Olavsleden (även länkad i menyn upptill)

19 september 2022

Ännu en dag med många bilder…

(bläddra ner efter videon, får inte bort mellanrummet)

Åt god frukost med mitt trevliga värdpar och gjorde min vanliga lunchpakke.

De trevliga ägarna till Hellberg herberge, Anne-Grete & Per Arne
Det första jag såg när jag gick ner på vägen från härberget för att starta min vandring var en regnbåge 🥰

Äntligen en dag med blå himmel och lite sol! Den här dagen gick leden längs den fina Frostaleden. I guideboken stod det att den skulle gå längs asfaltsvägen, men jag har läst nånstans att det var så innan de drog om den. Efter en liten bit på bilvägen svängde leden ner mot vattnet och man gick längs fjorden på en grusväg. Här blåste det friska och ganska kyliga vindar.

Efter ett tag gick man in i en skog. Här var det det bitvis ganska halt och lerigt och jag gled på en blöt rot och gjorde ännu en vurpa. Stukade till ena ankeln lite, men inte så farligt tack och lov. Även tummen. fick sig en törn när jag satte ner handen i marken.

Massor med blåbär. Sista chansen att plocka så jag var ju tvungen.. 😋😋

Efter ungefär halva vägen började det duggregna, men den här gången kom det av sig ganska snabbt och jag var torr igen efter bara en liten stund.

Kom ner till fjorden igen efter skogen.

Här såg man den lilla ön Tautra som var mitt mål för dagen. Till vänster kunde man också skymta den låååånga bron som går dit.
Oj.. Har jag vandrat fel håll och hamnat i Småland?? 🤔🤔 Då är jag ju nästan himma 😃
Det här huset var lite spooky.. Bor familjen Addams här? Vågade inte gå för nära och fota mer.. 😬😬

Leden gick över på en liten asfaltväg och vände inland igen och efter ett tag insåg jag att jag nog hade missat ett märke och gått för långt. Men jag visste ju att jag så småningom skulle vända ner mot vattnet och bron igen, så jag gick inte tillbaka utan vände ner på nästa väg som gick mot vattnet. Såg bron långt borta och tog sikte mot den. Till min förvåning kom jag plötsligt till ett märke längre ner. Hade sett på kartan att jag var fel, och nu var jag plötsligt rätt igen?? Stannade vid märket och tog en stående lunch. Blev inte långvarig för jag blev ganska frusen när jag stod stilla.

Snabblunch med utsikt mot Tautra.
Hade flera gånger under denna vandring blivit skrämd och hoppat till när jag gick i tankar och plötsligt såg något röra sig i ögonvrån.. 😂😂
Här får det plats många pilgrimer bredvid varandra, men de får ha liten rumpa allihopa för den var INTE djup. Kanske det inte är en bänk? 🤔🤔
Mycket bekvämare bänkar här, men stannade inte.

Vindarna var riktigt kalla nu och jag undrade hur det skulle bli ute på bron. Ibland tittade solen fram och då kändes det bättre. Bredvid bron fanns en camping och jag tog en kort fika på en bänk innan jag skulle attackera den 2,3 km långa bron. Det var riktigt skönt i solen, men sen fick jag syn på några oroväckande mörka moln som var på väg in mot ön och bron. Hoppades verkligen det inte skulle regna nu den sista biten. Skulle jag inte få komma fram torr en enda dag denna vandring? Ville ta bilder och njuta av den fina utsikten över fjorden ute på bron och inte kämpa mot vädrets makter.

åh nej 😣 Varför satt jag med ryggen mot ön så jag inte upptäckte molnen tidigare? Såg inte bra ut 😣

Kom en liten bit på bron sedan var de mörka molnen rakt över mig och himlen öppnade sig igen. Det var som när seriefiguren Snobben går under ett ovädersmoln som följer med honom och det regnar precis där han går, men runt om är det uppehåll.. (Finns Snobben fortfarande förresten? Avslöjade väl min höga ålder nu, ha ha) Det blåste motvind och regnet kändes som istappar mot mitt ansikte. Blev så trött och all frustration från de senaste dagarnas ständiga regn fick mig att skrika rakt ut ”Sluta nu regna för helvete!!!”. Det var inte mycket trafik på den här bron precis, tror det kom två bilar totalt på dessa drygt 2 km. MEN: exakt i det ögonblick jag skrek ut min ilska passerade en cyklist precis bredvid mig.. 🤭🤭 Tyckte han trampade lite snabbare sen, ha ha. 🤣🤣 Ja ja, det är inte första gången något liknande händer mig, man får bjuda på det.

Regnet upphörde lika plötsligt som det startade och jag kunde ta fram mobilen igen och filma och fota lite.

Efter regnet…
Mitt på bron fanns en grind. Förstod inte riktigt syftet, kanske för att man inte ska busköra på bron utan måste sakta ner?
Äntligen över på ön och blickar tillbaka på fastlandet

Det här måste vara den sötast ön i världen. Liknar en liten rymdvarelse
Här kan man se var i Norge den ligger inne i Trondheimsfjorden.
En fin liten kyrkogård efter bron där vägen delar sig och man går till vänster om man ska bo på Mariaklostret och till höger om man ska till Klostergården.

Kom fram till Mariaklostret men det verkade väldigt stängt och öde. Ringde till slut på en klocka vid en port och en nunna kom ut till mig. De skulle precis ha bön i det fina kapellet och ville att jag skulle vara med innan de visade mig till mitt rum. Kände mig ganska sliten när man skulle stå upp helt stilla och lyssna på hymnerna på latin, benen var väldigt trötta och det riktigt värkte i dem på slutet. Koncentrerade mig på den otroligt vackra taket i templet och utsikten ut mot fjorden. Till slut försvann jag in i någon slags meditation och det gick lite lättare. Nunnorna ber 7 gånger om dagen, första gången vid 4.. För min egen del föredrar jag att prata med de högre makterna när jag är ute i naturen, helst uppe bergen. Där känner jag mer närvaro, även om jag verkligen tyckte om detta fina tempel

Det fina templet i solsken

La in mina saker i det lilla rummet som en annan nunna visade mig till i ett gästhus en bit bort på tomten. Bytte från den stora till den lilla ryggsäcken och gick iväg för att utforska ön lite innan dusch. Visste att jag inte skulle vilja ge mig ut igen sen på de trötta benen och dessutom bli svettig igen. Ville absolut se klosterruinen och besöka Klostergården och deras gårdsbutik. Klostergården är det andra boendet, det finns faktiskt två alternativ på denna lilla ö, med gångavstånd emellan. Det tar ca 20-25 min att gå från det ena till det andra.

Huset där gästerna bor.
Alla rum hade en träskylt med ett namn, och en handskriven med namnet på den tillfällige gästen. Undrar var Gilbert hade tagit vägen? 😄 Fick en bit underbart doftande lavendeltvål. Nunnorna tillverkar tvålar, krämer mm
Fönstret i mitt rum
Dags att byta från den stora till den lilla ryggsäcken

Klostergårdens boende såg fint ut och de har restaurang och gårdsbutik i husen intill. Men jag var glad att jag valt boendet vid klostret, det kändes lite mysigare. Tittade in i gårdsbutiken men köpte inget. Var inte så mycket lokala varor från ön som jag hade trott, det fanns tex porslin med mumintrollen.. Såg visserligen tvålarna och krämerna från Mariaklostret, men ville hellre köpa dem i deras egen butik.

Fin utsikt vid Klostergårdens café/restaurang.

Tog en runda runt klosterruinen som är från början av 1200-talet. Nu var jag rätt trött och längtade efter en dusch, mat och att få sitta i fåtöljen med fotpallen i det mysiga allrummet och dricka te. Vände tillbaka ”hem” igen.

När jag var vid grannhuset till klostret kom en äldre pratglad man ut. Han pratade på och sa att han tyckte jag såg stressad ut och tyckte jag skulle ta det lugnare. Han hade väl sett när jag kom ångande på vägen med dusch och mat i tankarna, ha ha. Men han hade ju lite rätt, jag borde ta det lugnare och stressa mindre..

När jag äntligen lyckades komma vidare från den snackige mannen och kom fram tlll klostret började det regna, men nu skulle jag bara vara inne och mysa resten av kvällen så det gjorde ingenting. Köpte en kräm för pilgrimer och en kräm som var deras storsäljare och skulle vara underverk för ansiktet. Gjorde det mest för att det var trevligt med något härifrån, har kommit fram till att Lidls billiga krämer är bättre än dyra märkeskrämer. Men man vet aldrig, nunnorna har kanske magiska krafter 😊😊

Utsikten från entrén till gästhuset.

Duschade och gjorde en mycket efterlängtad hårtvätt. Lagade min sista frystorkad middag eftersom det inte hade gått att boka glutenfri mat här. Satt i allrummet i fåtöljen med fötterna på fotpallen, drack te och bara njöt. Tänkte också passa på att blogga lite eftersom jag till min förvåning och glädje (ja ja) hittat Wi-Fi koder. Trodde inte de hade det här, de vill ju att man stänger mobilen, men om de nu lägger fram en lapp med koderna i allrummet så…

Köket
Där ska jag sitta!
Ahh! Livet är gött just nu..

Det blev inget med bloggandet för plötsligt dök en tysk pilgrim upp i allrummet. Vi hade båda hört talas om varandra. Han hade hört om mig från Falk, den andre tyske pilgrimen som jag mötte första dagen, och jag hade hört om honom på några boenden. ”Are you Anita?” frågade han direkt. Inte så många pilgrimer på denna leden, så vi få som är här blir lite kända, ha ha. Mathias hade vandrat 3 månader från Nordkap!!! Jisses! 😳😳😳 De är tuffa de där tyskarna. Vi pratade länge om våra olika äventyr tills det var dags för tystnad som skulle börja klockan 20:30. Det satt en annan tysk ute i köket, en präst som var på retreat här på klostret, och jag hörde dem prata en bra stund efter det nerifrån mitt rum. De fuskade med andra ord 😄

Mathias sa att han skulle försöka följa lite av dagsschemat här och vara med på första bönen strax efter 4.. Tänkte att han verkligen var av segare virke än jag, men sedan fick jag veta morgonen därpå att han hade bangat, ha ha. 😄

Var jättetrött och låg i sängen redan 20:30. Försökte blogga lite, men gav upp och lät John Blund komma. Imorgon skulle jag komma i mål i Trondheim. Lite mer än två år sedan jag började vandra första etappen i Selånger, och nu skulle den snart vara över.




Hicygi

vuicutc

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *