Santiago de Compostela-Ponferrada-Villavieja
Irrande i ett stendött och stekhett Ponferrada, frustration och besvikelse, ändrade planer och nya tag – äntligen iväg!
11 september 2023
(Om ni vill hoppa direkt till själva vandringen och inte läsa om strapatserna innan, bläddra längre ner)
Lagade grötfrukost och te på rummet. Vilken tur doppvärmaren kom med ändå! Vad tänkte jag när jag lämnade den hemma ”första avresedagen”? (se gårdagen) Var lite förvånad när det fortfarande var becksvart ute när vi gick vid 7. Har inte vandrat i september i Spanien, men trodde det var ungefär som hemma så ingen pannlampa i packningen 😊 Nåja, hade inte planerat starta hutlöst tidigt på mornarna och mobilen har ju bra lampa så..
Hade redan kollat upp att det finns en friluftsaffär i Ponferrada som säljer gasbehållare till mitt lilla Primuskök som vi skulle använda längs vägen. Orginalplanen var att handla den i Santiago på lördagen men det gick ju inte eftersom vi inte kom iväg då och de har stängt på söndagar. Nu var vi alltså tvungna att använda vår redan minskade värdefulla vandringstid till detta och även till att fixa pilgrimspasset som vi inte heller kunde göra i SdC. Så vi stegade direkt mot affären så raskt vi kunde i den gassande värmen. Döm om vår förvåning när vi kom fram och det var stängt! Öppettiderna stod på dörren och det skulle vara öppet nu, men icke. De andra affärerna var också stängda. Det enda som var öppet var McDonalds och bensinmacken. 😦 Till slut fick vi veta att det var stadens speciella helg så allt var stängt idag måndag och det hade varit party hela helgen. Fick en deja vu-känsla från när jag kom till Santiago efter Camino Primitivo och det var samma sak i den staden.. Nu blev jag lite trött och less. Hade fått nog av motgångar och nu skulle jag inte kunna använda mitt nya fina lilla kök och kunna fixa mat ute på leden med långa etapper utan affärer och matställen. Väldig tur att jag i alla fall hade doppvärmaren så jag skulle kunde värma vatten då jag inte hade tillgång till kök på boendena, men vad skulle jag nu äta ute på vandringen? Och inget te där ute heller 😩 Hade lämnat termosen hemma denna gången. Det fanns ingenstans att köpa gas längs hela vägen i de små byarna/städerna.
Men bara att bita ihop. Köpte en hamburgare och sedan var det dags att fixa pilgrimspasset. Det var inte heller lätt. Turistinformationen var stängd och härbärgena vi gick till hade inte passen. Trodde alla härbärge har dem men så är det alltså inte. Inte ens det enorma Seminario Menor i Santiago dC. Till slut fick vi napp på ett härbärge långt ute i utkanten av stan och sedan var det dags att snabbt handla frukt och snacks i den enda lilla affär som hade öppet denna helgdag. Som tur var låg den hyfsat nära härbärget men nu började det bli sent. Vi skulle ju ha kommit igång vid senast 13 om allt gått enligt plan, och vandrat 17 km till Villavieja men nu hade vi istället irrat omkring i hettan i Ponferrada och klockan var 15. Tog till slut beslutet att inte börja vår vandring med nästan 3 mil (som det skulle bli eftersom vi fick lägga till det vi redan hade gått) och komma sent på kvällen till härbärget helt slut efter dessa två jobbiga dagar. Vi tog alltså en taxi en bit in på leden (fanns ingen buss) och gick de sista km som i alla fall var de tuffaste denna etapp, se bild höjdkurvan. Men väldigt vackert så vi kunde fylla på välbehövlig energi och fokusera på de kommande dagarna istället för de som varit.
Det gjorde inget att det i samma stund blev hällregn efter att vi haft fint soligt väder hela tiden både i Sverige och Spanien. Kändes nästan som jag snarare blev ännu mer beslutsam att besegra motgångarna och ”motståndet” som dök upp hela tiden och bevisa för någon/något däruppe att det inte spelade någon roll vad de gjorde, vi SKULLE ut på denna vandring, och hör sen!
Det fina härbärget i Villavieja – rekommenderas! Många pilgrimer går hela tuffa etappen till Las Medulas första dagen vilket blir nästan 30 km i tuffa backar. Sedan är de helt slut och orkar inte gå upp till Mirador de Orellán, utsiktsplatsen som ligger väldigt brant ytterligare 200 m upp på 950möh. När ni ser bilderna på morgondagens inlägg förstår ni varför man INTE bör missa denna fantastiska plats.
Bättre att dela upp i 2 etapper och stanna på detta jättefina härbärge som vi delade med en spanjorska och två australienskor, alla mycket trevliga.
Gjorde de vanliga pilgrimsrutinerna med dusch (halleluja!), klädtvätt i vasken, stretch, bädda säng och muta in sitt lilla revir 😄
Lagade en frystorkad middag och satte mig i en fåtölj i allrummet och pratade lite med spanjorskan medan det åskade och spöregnade utanför.
Äntligen är vi ute på leden, men fy vad drygt det var att komma hit! Aldrig varit med om detta och hoppas verkligen det är en engångsföreteelse 😵💫
