Tautra – Trondheim

Alla inlägg från tidigare etapper 2020 och 2021 (från Selånger till norska gränsen) finns på min sida St Olavsleden (även länkad i menyn upptill)

20 september 2022 

Tog en lugn morgon. Hade inte sovit så bra så jag var inte pigg. Åt frukost i fåtöljen med fötterna på fotpallen och njöt av utsikten. Sedan fick jag bädda och dammsuga mitt lilla rum och be för nästa gäst, det tillhör här på klostret. 😊

Tyvärr går ju inte pilgrimsbåten till Trondheim efter 31 augusti. Det hade varit fantastiskt att åka med den längs fjorden och komma in i Trondheim vattenvägen. Men då hade jag fått hyra hela båten för 2500 kr och det kändes lite väl mycket, så det blev en ”taxibuss” Det vill säga en taxi från Tautra till Åsen till busspris 42 NKr. Mycket billigt för denna långa sträcka som tog mer än en timme, tror jag. Tog sedan tåg till Trondheim, kostade 166 NKr. Om man vill kan man istället bli avsläppt vid den inre leden och vandra ytterligare några dagar till Trondheim, men det hade jag inte tid till. Lite tråkigt att komma med tåg till Trondheim men så fick det bli.

Taxin kom punktligt och hämtade mig vid klostrets lilla butik. Det kändes konstigt att sitta i en bil och titta ut på den fina naturen. Taxichauffören hade otroligt stark parfym så jag fick huvudvärk till slut. Var lättad när vi kom fram till Åsens tågstation. Hade nästan en timmes väntetid tills tåget skulle gå och det var alldeles för lång tid för att stå ute i det ganska kalla vädret. Gick mot vad som såg ut att vara en stationsbyggnad, men det var omgjort till ett ”hantverkshus/loppis/stickcafé”. Gick in och frågade de två äldre lokala damerna om jag fick göra dem sällskap ett tag. Blev erbjuden fika men tackade nej. Hade en riktigt trevlig stund inne i värmen istället för att sitta ute i en väntkur.

På tåget frågade jag konduktören vilken sida som var vackrast att sitta på 😊. Den otroligt fina tågresan längs fjorden var en liten tröst för besvikelsen att jag inte kunde åka med pilgrimsbåten.

Kom fram till Trondheim till tolv-tiden. Det blev en liten chock att komma ut från stationen till stadsmiljö med bilar och folksamlingar. Trondheim ger inte en storstadskänsla, även om det är Norges tredje stad med 180.000 invånare. Trodde inte den var så stor, fick googla. Men den har som sagt ingen stökig storstadsatmosfär, utan mest små fina byggnader och lugn trafik. Detta var visserligen i det lilla område jag rörde mig i, dvs den gamla delen i centrum. Kanske det var annorlunda i andra delar? Men direkt utanför stationen var det ett stort vägarbete och oljudet från maskinerna var så högt att jag höll för öronen när jag gick förbi. Känner alltid ett litet stresspåslag när jag är på vandring och kommer till en större stad efter några dagar på leden. Märkligt, jag borde vara van då jag bor i Sveriges tredje stad..

En desto mer positiv ”chock” var att jag för första gången denna vandring var tvungen att att ta fram solglasögonen. 😊😎 (Hade fnyst lite häromdagen när jag såg dem i mitt ytterfack och tänkt att det var ju fullständigt onödigt att ha med dem..) Det klara höstvädret gjorde också att temperaturen hade sjunkit och det var ganska kallt. Men vilken underbar dag att komma fram på och avsluta leden som jag påbörjade för två år sedan!

Gick mot katedralen och det var verkligen skillnad mot Santiago de Compostela där man går i ett lämmeltåg med vandrare när man närmar sig staden och katedralen. Liksom i SdC kom jag fram bakvägen till katedralen och rundade den in på ett torg som dock var väldigt mycket mindre än sin spanska motsvarighet. Katedralen var däremot mycket mer imponerande än jag kunnat ana. Tänk att den byggdes i lilla Trondheim här långt upp i norr.

Torget var fullt av tyska turister men bara en pilgrim (jag). Tog några foton och gick sedan mot Pilgrimcentret för att få känna lite mer pilgrimskänsla.

Blev så besviken när jag kom dit, för receptionisten på hotellet (som faktiskt heter Nidaros Pilgrimscenter) sa att de hade stängt ”mottagningen” för säsongen. Enligt webbsidan skulle man bli mottagen med fika och ”guldstämpel” mm. Hon var inte särskilt hjälpsam utan ryckte nästan på axlarna åt min besvikelse. Jag frågade hur jag nu skulle få min stämpel och Olavsbrevet, men det kunde hon inte svara på. Tack och lov kom en annan mycket trevlig tjej förbi och gav mig en kopp te och lovade att någon skulle komma en halvtimme senare och hjälpa mig. Det mysiga caféet var proppfullt med lokala gäster, mest äldre damer. Jag förstår att de inte kan vända sig till endast pilgrimer här, det hade aldrig räckt, men att stänga? Det var dessutom fler pilgrimer på väg, det hade jag sett på forumet på Facebook. De kunde väl ha en klocka man ringer i när man kommer? De behöver inte precis anställa någon för att ta emot pilgrimer här, men någon borde väl ha tid de minuterna?

Efter en stunds väntan kom en mycket trevlig kvinna som fixade stämplar och Olavsbrevet till mig. Hon sa att de hade bestämt sig för att istället för att stänga, skulle de flytta ”pilgrimskontoret” till en mer undanskymd plats för de pilgrimer som kommer under lågsäsong. Förstod inte varför inte den lilla hörnan kunde vara som den är, dessutom kanske det kunde inspirera andra gäster att vandra? Nåja, bättre än att de stänger helt i alla fall.

La in mina saker i sovsalen som jag skulle dela med en tysk pilgrim som skulle komma senare. Bra att komma först, då får man välja säng. 😄😄Drog fram min dunjacka, för nu var temperaturen nere kring 10 grader. 🥶

Gick ut för lite sightseeing. Tänkte börja med Olavskällan och det skulle bli den första i Norge, märkligt nog. Det finns flera i Sverige och jag saknade dem här. När jag kom till ”källan” som var mer en drickfontän, var den inhägnad och jag gick upp på kullen för att gå ner från andra hållet, men fick tji där också. Eftersom där var folk som arbetade kunde jag inte smita förbi stängslet och ta en närmre titt. Hade nog inte druckit av den ändå.. Jaha, då fick jag gå till nästa punkt på programmet istället, katedralen.

När jag kom fram till katedralen hade den stängt! Kl 14 stängde de den här tiden på året, varför?? Det var ju massa tyska turister där. Klockan var nu 14:20.. 😩 Men just den här kvällen skulle de ha en speciell höstgudstjänst så jag bestämde mig för att gå tillbaka då, för in i katedralen ville jag!!

Tog en promenad över bron till det charmiga kvarteret längs kanalen: Bakklandet. Nu visade sig Trondheim från sin bästa sida igen.

Gick sedan vidare till muséet för den nyupptäckta Klemenskirke från 1060 e kr.
2016 skulle en ny byggnad uppföras och man fann resterna av denna kyrka. Muséet hade självklart stängt, för det var lågsäsong, suck, och endast öppet onsd- fred. Nu gav jag upp och gick tillbaka mot pilgrimscentret igen.

Satte mig i det mycket fina allrummet/caféet och fikade och bloggade. Efter en stund var det dags att gå tillbaka till katedralen igen för ett nytt försök att komma in. (Tur att det var nära 😄)

Katedralen var otroligt vacker

Gick tillbaka till min mysiga fåtölj i allrummet på centret.

Satt och bloggade i lugn och ro ett tag, men sedan kom en stor grupp med danska seniorer och fyllde upp hela rummet. De var gamla vänner från Universitetet som träffades regelbundet och åkte på resor. Nu blev det livat med allsång, tal och tävlingar och jag fick koncentrera mig riktigt för att fokusera på bloggen där jag satt mitt i festligheterna. Efter ett antal sånger och tävlingsgrenar skulle de ha en utomhusaktivitet. Ahhhh, plötsligt var det tyst, som när man stänger en högljud fläkt ha ha. Men de var rätt roliga de där danskarna. 😄😄

Då kom istället en kvinna som hade suttit ensam och tryckt i rummet bredvid. Det visade sig vara min tyska rumskamrat. Hon hade cyklat från München till Trondheim… Herregud, de där tyskarna.. 😳😳😳 Det var första gången denna lilla norska etapp som jag delade rum. Min rumskamrat snarkade så klart mycket ljudligt så jag fick stoppa i öronpropparna. Men snarkandet gav mig faktiskt pilgrimskänsla, ha ha! 😂😂 Inte många sovsalar man sovit i utan det ljudet. Var lite orolig att jag inte skulle vakna av alarmet tidigt nästa morgon så jag fick lägga mobilen under kudden så jag skulle känna när den vibrerade istället. Ville inte missa min buss till flygplatsen.

21 september 2022

Smög upp och ut ur rummet ner till de gemensamma utrymmena och gjorde mig klar där för att inte väcka tyskan. Eftersom jag skulle iväg så tidigt hade de satt min beställda lunchpakke i kylen, så snällt. Bytte makrillen mot yoghurt. Föredrar egentligen makrill, men inte så tidigt på morgonen.

Ute var det 6 grader.. 🥶🥶 Men en mycket vacker morgon

På första flyget från Trondheim till Oslo hamnade jag på en rad utan fönster!! Typiskt när man flyger en klar dag över Trondheimsfjorden.. Hade bättre tur med platsen från Oslo och hem, men var lite besviken att jag missade utsikten vid Trondheim. Vädret var som sagt fantastiskt, men så var ju min vandring slut också, ha ha. Hade verkligen prickat dagarna med dåligt väder så gott som hela vandringen. Men det hade varit så fint ändå, och jag är glad att jag tog det hastiga och oväntade beslutet hösten 2020 att vandra den här leden.

Det har varit en lång process, har aldrig delat upp en vandring förut. Anledningen till att jag började vandra St Olavsleden var att jag ett par gånger hade fått ställa in min planerade vandring på Camino San Salvador och Camino Primitivo på grund av pandemin. Hösten 2020 var det dags igen, och jag blev rätt deppig. Fick ett tips att gå St Olavsleden som jag hade hört talas om, men inte varit så intresserad av. Tog ett väldigt snabbt beslut och åkte iväg ovanligt oförberedd för att vara mig. Det var en annorlunda upplevelse än mina andra vandringar, mycket mer ensamt, men också många fina möten med lokalbefolkningen. Här fick man ju faktiskt bo hemma hos folk, ofta i gäststugor visserligen, men man åt ibland middag med dem och hade många trevliga samtal. Är så glad att jag kom iväg på denna spontana vandring och fått uppleva så mycket i mitt eget land och i grannlandet. Nu är jag faktiskt sugen på att vandra St Olavs Waterway som bland annat går genom Finlands skärgård min farmor föddes och växte upp. Har aldrig träffat varken farmor eller någon från den sidan av släkten, men jag vet att det fortfarande bor släktingar på de olika öarna i trakten. Kanske man kan träffa på någon avlägsen kusin på vandringsleden? 😀

På Kastrup gick det ovanligt snabbt, min rygga kom först på bandet och sen småsprang jag till tåget och hann precis med. Landade 13:40, tåget gick 14:02.. Var hemma i mitt hem ungefär en timme efter jag landade, trots att jag gick från centralen.

De illaluktande och mycket slitna kängorna fick åka ut på balkongen. Sulorna var förvånansvärt intakta, hade det inte varit för ovandelen hade jag kunnat gå en vandring till med dem. Men alla timmarna i skotorkarna hade inte varit inte bra. Vandrade min första vandring i våras med denna typ av ultralätt sko/känga (Altra Lone peak) som har räddat mina fötter. Har haft otroliga problem med fötterna på mina vandringar. Har provat många ”traditionella” varianter: hårda kängor, olika sorters vandringsskor mm, och har haft så ont. I maj vandrade jag min tuffaste vandring någonsin, Camino San Salvador i 30 graders värme i brutala (men ack så vackra) berg i Pyrenéerna. För första gången någonsin på en vandring hade jag inte ont i fötterna EN ENDA DAG!! Gick direkt en Camino till och var iväg 3 veckor med HELT smärtfria fötter. Kommer ALDRIG att vandra i ”vanliga” vandringskor igen. Går så gott som alltid i lågskovarianten av denna modell även här hemma i stan.

Nu slutar alltså det här äventyret och jag vill tacka alla som har följt mig. Jag hoppas jag har kunnat inspirera någon att ge sig ut på den här fina leden, för den förtjänar verkligen fler pilgrimer. Det var rekordår i somras (2022) och förhoppningsvis fortsätter den ökande trenden så eldsjälarna som arbetar för att underhålla och serva den här leden får lön för mödan.
Ett extra tack till alla som har kommenterat här, på Facebook eller Instagram. Det peppar mig att fortsätta skriva även om kommande vandringar. 🥰🥰

Hoppas vi ses igen! Keep Walking, Stay Curious!