Grandas de Salime – A Fonsagrada, 29 km

20 maj 2022

Nu är jag sliten.. Ville bara checka ut vid dagens sista brutala uppförsbacke upp till målet 🥵

Kom ihåg att starta appen idag, men som vanligt inte att stoppa.. men verkligen inte konstigt med tanke på det skick jag var i när jag kom fram..  Som vanligt: ursäkta mellanrummet nedan mellan videon och höjdprofilen, vet inte varför det blir så långt och får inte bort det.. 😒

Hade bestämt med Paco tidigt uppe vid kyrkan. Klockan var på ”tyst” väckning och jag samlade bara snabbt ihop mina saker och tassade nerför de tre trapporna och packade ordning allting i köket där det var tyst och öde. Skönt att kunna rumstera om utan störa. Hade bokat eget rum till nästa natt, kände att jag behövde det nu..

Min glutenfria müsli hade räddat mig flera morgnar. Hade så svårt att hitta frukost och ofta var det långt till första ställe där det oftast ändå inte fanns något till mig. Andra kan bara äta en kaka eller croissant som brukar vara det enda de har på morgonen. Det var inte lika svårt på den kända franska leden, men där är ju många fler pilgrimer.

Det skulle bli ännu en varm dag så det var skönt att komma iväg tidigt. Det började så klart med lång lång uppförsbacke. Men det skulle sluta ännu värre..

Ännu en dimmig morgon. Några unga vältränade män kom ifatt oss efter nån timme i byn Castro. De hade tänkte äta frukost där men det fanns inget café. Det var samma killar som inte hade tillräckligt med vatten för några dagar sedan och vi fick dela med oss.. Då hade man hört flera gånger innan längs vägen att det inte fanns någon service på hela den dagen, att man var tvungen att ha med sig mat och vatten till hela dagen. Den här dagen kände jag att jag INTE ville dela med mig av min banan och mina glutenfria kex. Det var 10 km till nästa ställe. Vi hade ju dessutom gått förbi två öppna ställen ett par km tidigare där de kunde ha ätit.

Bestämde mig för ta det lite lugnt idag och låta Paco gå iväg sin takt. Gick och filosoferade och dikterade lite till bloggen för att inte glömma.

Det var så fuktigt och svettigt att händerna gled på stavarna. Blöt både inifrån och utifrån.

Äntligen uppe vid vindkraftverken, puh! Men det skulle bära ännu mera uppför.. Kände att mina ben (eller snarare hela jag) började bli ganska slitna nu och behövde vila en dag..

Gick vidare i hettan till en annan bar ca 5 km längre fram. Men inte heller här var servicen speciellt bra, bartendern var inte trevlig. Bad till slut om ost och skinka på en tallrik för att få något i mig. Jag bad om en gaffel för jag ville inte äta med fingrarna och han blev skitsur och klampade iväg och hämtade en. Det blev också mycket dyrare än vad det brukar vara här. Hmpff 😒 Galicien började inte bra.. Men det var bra sist jag var här, så det ska nog bli det den här gången med. 😊

Man såg redan på långt avstånd hur högt uppe A Fonsagrada låg och hur brant stigningen upp dit var.. 🥵 Bara att bita ihop..

När jag äntligen var uppe var jag helt förbi. Dröp av svett. Svamlade någonting till Paco om att äta middag på kvällen och stapplade sedan mot mitt lilla hotell som jag hade bokat eget rum på, underbart! Gjorde vanliga rutinen på autopilot: Duscha, tvätta kläder, ut och hänga kläder. La mig sen en stund och vilade på sängen.

Men vilan blev inte lång för jag var hungrig, min mattidtabell går inte alls ihop med den spanska.. 

Gick ut i den stekheta byn och letade efter en affär (ingen mat på restaurangerna vid den här tiden) och för att lokalisera busshållplatsen till imorgon. Var ju tyvärr tvungen att hoppa fram två etapper och åka till staden Lugo imorgon. Hade helt räknat fel på dagarna 😣

Två trevliga gentlemän från Spanien som jag mött på härbärgena de senaste dagarna satt vid ett cafe och bjöd in mig att slå mig ner hos dem. Hade en mycket trevlig pratstund.
Nu hade man verkligen fått caminokänslan. I varenda hörn satt det någon man hejade på. Nu skulle jag lämna dem jag kände och hoppa fram två etapper. Men bara att börja om och lära känna nya trevliga pilgrimer.

När jag skulle hämta tvätten var hotellägarens gamla föräldrar på bakgården och påtade. Mannen började prata med mig på smattrande spanska (tror jag det var, men kanske galiciska..😄) Fattade absolut INGENTING av hans svada och bara log och nickade och tog snabbt ner tvätten och avlägsnade mig.

Tillbaka på rummet tänkte jag blogga lite, men min hemsida hade kraschat i webbverktyget 😫😫 Blev jätteledsen och bara la ner arbetet. Nu skulle jag bli ännu mer efter. Varför kan det inte bara funka?! (Senare på kvällen stängde jag ner den funktionen som hade kraschat så det iallafall funkade att blogga)

Tog farväl av min trevlige spanska vandringskompis som jag träffade på Camino San Salvador för vad som nu kändes som en evighet sen.