Pilgrimstad-Brunflo, 23 km

3 juni 2021

Idag var det dags att ge sig ut på leden igen efter en härlig vilodag igår. Det var redan varmt ute och jag hade egentligen velat komma iväg tidigare, men det var så trevligt vid frukosten och det sociala är ju en stor del av den här sortens vandring, tycker jag iallafall.

Hade bestämt med Tord att jag skulle få skjuts av honom till Bräcke och ta tåget, men det visade sig att han och Sten (alias Trägubben) skulle till Östersund så jag fick åka med dem till Pilgrimstad. Idag skulle det bli en mycket lång och varm vandring. Fick med en extra flaska juice som jag bar i handen, för i förrgår  vad det kris med vatten.

Blev avsläppt och startade vid Ritas mysiga ateljé i Pilgrimstad där jag bodde i höstas. Här vände jag då och tog tåget till Brunflo eftersom jag hade ont i fötterna och det var en lång sträcka. Mer om det här

Stannade vid ett hus innan Hållsta kvarn och började prata med en man angående en lustig byggnad på hans gård. Frun i huset kom springande och började visa bilder på hur kvarnen längre fram hade sett ut för många år sedan. Jag passade på att fråga om vatten och fick ta från en kran på gården. Hon frågade om jag ville byta ut min glasflaska som jag hade haft juice i till en plastflaska och gick och hämtade en som det hade varit gin i. Gick resten av dagen och drack gindoftande och ginsmakande vatten, ha ha. Tur att man gillar gin 😂. Man kan bo hos detta trevliga par och det såg så mycket fint ut med härlig omgivning. Men jag hade ju precis börjat vandra och fick gå vidare. Annika heter damen och Hållsta kvarn är det markerat som på boendekartan på St Olavsledens hemsida.

När jag hade korsat järnvägsspåret längre fram, gled jag på de lösa stenarna och föll pladask på ändan. ”Ginflaskan” höll trots att den blev tillplattad och skyddade min hand. Men jag stukade foten lite och det var svårt att resa sig med ryggsäcken i det lösa underlaget. När jag till slut kom upp och sen hade gått ett par meter kom tåget dundrade förbi. Tänk om jag hade legat där då! Läskigt!

Men efter att ha gått och muttrat ett tag kom jag den här fina platsen där jag satte mig och fikade och mådde toppen igen

Lite fint längs vägen

Åh va lycklig jag blev när jag kom fram hit och kunde fylla på vatten i hetta. Blir så glad att det finns snälla människor som tänker på stackars törstiga touchen varma pilgrimer. Ginflaskan fick hänga med ett tag till ha ha

Nu gick jag och längtade till Slåtte där man kan vila sig lite, men när det äntligen dök upp så var bänken i solen och dessutom var det inte möjligt att göra ett diskret toastopp. Jag som hade tänkt sitta ner och ta av skor och strumpor och fika lite i skuggan. Fick traska vidare i det gassande solskenet

Men jag, rekommenderar starkt att stanna och vila en stund här i Slåtte för härifrån till Brunflo finns det inget bra ställe att stanna på. Försökte fika vid vägkanten efter ett nödstopp men det kryllade av myror så det fick bli gående fika. Var egentligen inte hungrig i värmen men kände att jag måste få någonting i mig. Nu gick det inte fort framåt.

Vid byn Lenne kunde man svänga vänster på en stor väg och gå kortare väg till Brunflo, vilket var lite frestande, men jag har bett ihop och fortsatte på leden rakt fram. Det var jag glad för, för det var en fin väg.

I Brunflo var det dags att ta tåget till Östersund, för jag har ju redan gått den etappen. Oj vad gott det var med kall dricka och glass innan tåget gick.

Väl framme i fina Östersund checkade jag in på det supercharmiga Leopold B & B som jag bodde på i höstas också. Fick till och med samma rum, ha ha. De hade bytt ägare, men fortfarande lika trevligt. Mycket prisvärt ställe mitt i stan.