Sul – Auskin, 31 km

Alla inlägg från tidigare etapper 2020 och 2021 (från Selånger till norska gränsen) finns på min sida St Olavsleden (även länkad i menyn upptill)

14 september 2022

(bläddra ner efter videon, får inte bort mellanrummet)

Efter en nästan sömnlös natt på gräsliga boendet (skrev om detta i slutet av föregående inlägg) åt jag en snabb frukost med ”värden”. Fick inte ta av hans pålägg trots att jag betalt dyr frukost. Tur att jag hade min tub med räkost. Plötsligt sa han att nu skulle han till jobbet och jag fick gå. Kanske kunde sagt det dagen innan.. Jag hade inte varit sur eller otrevlig på något sätt, trots gårdagen, hade till och med försökt konversera vid frukosten. Nu fick jag stresspacka och han stod i hallen och hängde över mig när jag knöt kängorna, sen var det bara ut, dörren låstes och han drog iväg. Samlade mig och gick iväg, lättad att få komma från detta ställe. Visste att det skulle bli en lång dag idag, 31 km, vilket var den längsta etappen denna vandring. Inte så bra att den kom dag 2 efter en natt med nästan ingen sömn. Men morgondagen till Stiklestad skulle bara bli 10 km så då skulle jag få hämta mig lite i alla fall.

Det var ganska kallt men uppehåll när jag började gå. Hade sagt till mig själv på natten när jag mådde dåligt att jag skulle gå till klockan 9. Om jag fortfarande mådde dåligt då skulle jag ringa boendet i Auskin och höra om de kunde hämta mig (mot betalning såklart)

När klockan närmade sig 9 mådde jag bättre trots att det nu hade börjat regna. Men de dåliga känslorna från kvällen och natten före hade ebbat ut. Vandringen var väldigt vacker och gjorde underverk för själen.

Sista biten innan man kom ut på asfaltvägen ett tag gick längs en liten ravin. Vackert och lättvandrad vandring nedför.

När jag kom ner till vägen fanns en skylt mot ett vindskydd 250 m längre bort. Valde att ta en snabb paus vid älven istället med banan och vatten. Kände att jag var pigg i benen nu och ville gå lite till innan jag tog längre paus eftersom det var långt kvar att vandra.

Nu var det dags att tugga asfalt en bra bit. Hade bara hunnit en liten bit från mitt rastställe när någon ropade bakom mig. Det var den tyske pilgrimen från igår. Falk var hans förnamn (faktiskt). Vi gick tillsammans hela vägen till Garnes och det var så trevligt med sällskap, speciellt på just den biten som var på asfaltsvägen.

I Garnes hittade vi ett litet ”skjul” vid en fotbollsplan. Jag tog genast fram fika medan Falk gick iväg för att hitta någonstans han kunde ladda mobilen (tror jag det var) Det var så skönt att sitta ner under tak och pausa lite och fylla på energi. När han kom tillbaka hade jag fikat färdigt och börjat frysa lite. Han skulle gå till stället han hittat och fixa mat på sitt kök och pausa ett par timmar som han brukade göra under dagen. Vi sa hejdå och jag gick vidare ensam igen på väldigt stela ben. Märktes att det var andra dagen. Tur att de mjukade upp sig efter ett tag. 😄

Nu hade det börjat blåsa och blivit kyligare. Hoppades att jag skulle hinna fram innan regnet kom. Det var ca 10 km kvar och det kändes ganska drygt nu, även om man svängde in på mindre väg vid Granges och slapp gå på den jobbiga sluttande vägkanten eftersom det kom väldigt få bilar här.

Efter ett tag övergick det till grusväg. matade på kilometer efter kilometer.

Leden svängde in skogen igen. Vackert men väldigt halt i den branta nedförsbacken.

Ca 5 km kvar till Auskin. Så trött men nöjd att jag faktiskt hade gått hela vägen och inte ringt efter skjuts som jag hade lovat mig själv göra om jag inte mådde bra. Hade inte velat missa denna vackra etapp.

Men det var tufft sista biten på asfalt till Vuku och sen ytterligare 1 km till Auskin Kreativ Senter. Hade ont i hela kroppen och ville bara fram till en varm dusch och säng.

Äntligen framme efter 31 km! Inte helt optimalt att gå så långt andra dagen.. Var helt färdig och det kändes som jag hade fått ett par blåsor under fötterna eftersom de varit blöta så länge. (Men icke, jag klarade mig. Dessa fantastiska Altra kängor..)

Vilket underbart ställe! Och vilket fint mottagande av Mona som äger detta magiska ställe tillsammans med sin man som jag tyvärr inte uppfattade namnet på. Jag var sååå lycklig efter gårdagens upplevelse i färskt minne. Kom verkligen från helvetet till paradiset! Gick omkring och bara kände mig så glad, sniffade till och med flera gånger på handdukarna som luktade så gott. Från det sämsta stället någonsin till ett av de allra bästa och trevligaste. Det behövde jag verkligen nu!

Efter duschen klättrade jag upp i sängen och vilade mig och bara njöt. Och dagen därpå skulle det bara bli 10 km till Stiklestad, oj va skönt! Ville ha en vilodag och också passa på att se alla St Olav-sevärdheter i Stiklestad nu när jag faktiskt var ute på hans led. 

Efter ett tag knackade det på dörren till mitt rum och jag gick ut till en underbart god middag som Mona hade lagat.

Berättade för henne om min upplevelse av förra nattens boende och hon sa att de har fått en massa vittnesmål om detta ställe. Folk har gråtit när de berättat om det. Och det är första intrycket vi pilgrimer får av Norge… Det är många andra värdar som är upprörda och de försöker få bort honom från listan.

Lite senare på kvällen skulle de ha en workshop med föreläsning och målning. Mona är konstnär (bland mycket annat..) Hon bjöd in mig till att lyssna på föredraget men jag tackade nej. Var så trött och förmodligen hade jag inte förstått som sades på norska ändå. Men det var väldigt ljudisolerat och en bit bort, så jag hörde ingenting i mitt rum. När jag tassade ut på toa hörde jag svagt härlig avslappningsmusik så de var nog i full gång med målandet då.

Efter maten la jag mig under täcket i sängen och såg på film och lyssnade på poddar. Borstade tänderna och gjorde mig redo för sängen 19:20..