Bräcke-Gällö, 23 km

Fick uppleva underbar natur, jättetrevligt möte i Mordviken och en mycket tuff sista sträcka in till Gällö på min första vandringsdag i Jämtland.

Var uppe tidigt och var färdigpackad och klar till frukosten som inte serverades förrän klockan 8 eftersom det var söndag. Hade velat komma iväg vid den tiden eftersom dagen skulle bli lång, men fick vänta, för frukost ville jag ju ha nu när jag inte fick middag här igår pga stängd restaurang.

Poppade en stor blåsa som suttit över hela höger lilltå och plågat mig de senaste dagarna. Tog ett foto, men lägger inte ut här för att skona mina känsligare läsare. 😄 Har ingen nål och tråd så jag gjorde inte som man ”ska” och trädde tråd genom blåsan, utan klippte med liten sax efter att ha tvättat med antibakteriell servett. 😝 Hoppades att det skulle lätta lite på dagens vandring för den skulle som sagt bli lång. Tyckte det kändes bättre när jag började gå.

Enligt yr.no skulle det bara vara 2 grader på morgonen men jag tror det var mer. Men en frisk härlig höstmorgon var det i alla fall.

Jag försöker gå max 20 km per dag men eftersom boendet i Grimsås som jag försökte boka var stängt över helgen fick det bli en längre sträcka än jag önskade idag.

Efter 5-6 km kom jag till gården Eriksberg i Mordviken. Hade tänkte bo här föregående natt, för jag har hört så mycket trevligt om detta ställe. Med mina fötter orkade inte längre igår, så det blev trista Jämtkrogen istället. Mötte trevlige Tord ute på gården och han bjöd in mig på fika.

Så mysigt där var! Dessutom sa Tord att han hade kunnat hämta mig med bil i Bräcke igår så hade jag kunnat bo där ändå. 😫 Det hade jag definitivt gjort om jag hade vetat möjligheten fanns. Men ni som ska gå leden efter mig och läser detta, missa absolut inte detta ställe!

När vi suttit och fikat ett tag kom grannen plötsligt in. ”Har du fruntimmer hemma nu igen? “ hördes en röst. 😂😂😂 Det var grannen, vars skylt jag nyss stått och läst. “ Jaha är det du som är Stengubben?“ frågade jag glatt. Oups! Det var visst ”Trägubben” han kallas, men han heter Sten… 🤭 Han gör fina trägubbar, därav smeknamnet. Efter en mycket trevlig fika stund var jag tvungen att gå fast det var svårt att slita sig. När jag kommer tillbaka hit kommer jag definitivt att bo här! Var frusen när jag kom ut och gick med raska steg för att få upp värmen längst den underbart vackra skogsvägen.

Klockan var nu över ett, jag var hungrig och nödig, och jag insåg att om det skulle bli någon lunch- och toastopp var det bara att skutta ut i snåret och sätta sig. Jag var trött och kände att jag behövde ”bensin”. Först tänkte jag leta upp en stubbe och sitta på men märkte att marken inte var den bästa att sätta ner ryggsäcken på, så det blev gående lunch.

Sista två timmarna i skogen var HEMSKA 😣😣😣 Jag var förbi av trötthet, fötterna gjorde jätteont och varje steg var en plåga. Stapplade nästan fram till slut. Nu var det ren vilja och jävlaranamma som gällde. Dessutom tyckte jag jag hörde ljud överallt och fantiserade om älgar och björnar om vartannat. Kom att tänka på skramlan som Anna i Gålviken berättade om att de har i Kanada för att skrämma björnar, och funderade nästan på att använda den inbyggda visselpipan på ryggsäcken. Man hinner tänka mycket och fantisera när man går i en skog som blir allt mörkare när molnen tornar upp sig och är utmattad och less.

Ja det var både upp och ner idag, men i det stora hela var det en mycket härlig vandringsdag även om slutet på dagen var väldigt tuff. Nu ska jag sova här inne i min lilla hytt 😄. Godnatt