Auskin – Stiklestad + rundtur, 9 + 5 km

Alla inlägg från tidigare etapper 2020 och 2021 (från Selånger till norska gränsen) finns på min sida St Olavsleden (även länkad i menyn upptill)

15 september 2022

(bläddra ner efter videon, får inte bort mellanrummet)

Idag var det exakt 2 år sedan jag startade i Selånger… Det hade tagit ett tag men snart är jag i mål i Trondheim 😊

Oj va stela benen var när jag skulle klättra ner från den höga sängen! Blev inte en graciös nedstigning precis 😂

Åt en underbar frukost och småpratade med värdinnan Mona och hennes väninna. Fick syn på den konstiga bruna osten och de sa att det var typiskt norskt, så det var jag ju tvungen att prova. Men blev rätt besviken när det smakade exakt som messmör.. Det är inte så många av oss ”sydlänningar” som lärt oss uppskatta det 😄

Fick en rundtur efter frukost på det underbara stället och önskade jag hade sett de magiska yoga och meditationsrummen dagen innan för då hade jag parkerat mig där. Vore fantastiskt att komma hit igen på en retreat.

Bilderna nedan: Ett av de enskilda rummen med en fantastisk sänggavel som detta otroligt talangfulla par designat och tillverkat. De har förresten ritat och byggt/renoverat hela huset. Jag gick runt med stora ögon och gapande mun. Mona. Det otroliga yogarummet/ateljén. Den blivande takterrassen.

När jag gjorde mig färdig för att gå kom en svensk pilgrim som hade åkt med skolbussen från Sul för han hade väldiga problem med fötterna. Tipsade honom om mina Altra, har inte haft problem med fötterna sedan jag bytte till dem, och jag hade enorma problem på alla mina vandringar tidigare. Han blev imponerad av hur lite de väger.

Hade så trevligt på rundturen att jag inte kom iväg förrän 9:40. Ute regnade det ihärdigt, ett sådant ”blött” mjukt regn som tränger in överallt. Var faktiskt glad att det var asfalt för då höll sig fötterna torra längre. Dessutom var det knappt någon trafik alls på den här smala vägen.

Kom till ett vindskydd ganska snart som jag gick in i ett tag, men det fanns ingen bänk så det blev en kort paus.

Det var en vacker vandring trots regn, moln och asfaltväg. Men det måste vara så fint i klart väder, nu skymdes mycket av regnmolnen.

Kom fram till historiska Stiklestad vid tolv. Missade en markering som pekade in till vänster innan samhället, gick tillbaka lite men ångrade mig och fortsatte rakt fram. Det visade sig faktiskt vara bättre, för då kom jag till rakt på vikingabyn och hembygdsbyn bakvägen innan hotellet. Hade ändå tänkt passa på att kolla runt där innan jag checkade in för jag var ju genomblöt ändå. Visste att jag inte skulle vara lika lockad att ge mig ut i regnet igen efter en varm dusch och torra kläder. Lika bra att ta sightseeingen med en gång. Här fanns en del att se hade jag läst i guideboken. Vikingabyn var dessutom extra intressant för den har Mona och hennes man byggt. (hur hinner de allt? 🤔😮) Blev återigen mäkta imponerad av hur duktiga de är. Se bara de fina detaljerna på bilderna nedan, otroligt! Byn var dock invaderad av en massa skolbarn som var på utflykt och jag kom tyvärr inte in i husen. Men barnen verkade i alla fall ha väldigt kul trots regnet. 😊

Gick till kyrkan som var stängd.. Fanns ingen stämpel där heller. Tyckte det hade varit lite dåligt med stämplar här i Norge, verkade nästan bara finnas på boendena. Hade fyllt hela mitt första pass med stämplar från både boenden, kyrkor och andra sevärdheter på den svenska sidan, men här var det som sagt magert.. Trist också att jag inte kommit in i en enda kyrka, och speciellt här i historiska Stiklestad där Olav Haraldson dog vid det stora slaget. Men kyrkan hade stängt för säsongen, förutom vid speciella tillfällen. På sommaren har de längre öppettider. Tråkigt för oss pilgrimer som vandrar i september, vi är kanske inte många men dock en del. De kunde kanske ha en nyckel på pilgrimscentret som är alldeles inpå inne på Scandic hotell?

Själva Pilgrimscentret var lite anonymt och ”försvann” inne på Scandic bland konferenscenter, andra turister mm. Men återigen, vi är inte många pilgrimer på den här leden ännu så det är förståeligt att de inte kan ha ett egna center som de har i Spanien där det vandrar tusentals pilgrimer.

Jag hade bokat ett hotellrum istället för plats i sovsalen för pilgrimer på loftet eftersom det stod på hemsidan att de stängde den delen 31 augusti. Senare visade det sig vara fel, jag hade kunnat bo där. Så om ni vandrar vid lågsäsong och vill bo där, kontakta pilgrimscentret även om det står att det är stängt i sovsalen.

Mitt rum var klart för incheckning, hurra! Ville slänga in ryggsäcken och gå ut igen och kolla de andra sevärdheterna innan dusch och mys. När jag stod och pratade med receptionisten hörde jag mitt namn ropas. Det var Falk, den tyske pilgrimen, som pausade lite innan han skulle gå vidare ut i regnet och leta tältplats… 😬😬 (Var inte avundsjuk, även om jag gillar att campa). Pratade en stund med honom innan jag gick till mitt rum och lämnade ryggsäcken och hängde upp det droppande överdraget på tork. Det skyddar ryggsäcken lite, men dagar som sen här tränger regnet till slut igenom och ryggsäcken var fuktig. Axelremmarna som inte täcks av överdraget hade inte torkat riktigt på hela tiden och nu började de lukta lite surt. Det var dock inte i närheten av hur mina kängor nu stank efter 3 dagar i ösregn.. 😝😝😝 Det hjälpte inte att jag torkat dem ordentligt i skotork över natten. Ville egentligen inte ha dem i rummet men omtag hade ställt dem i korridoren hade nog de slängts i soporna, ha ha. 😂😂😂

Tog en macka i handen med ut på turen. Glömde ta på mig fleecejackan under regnjackan så jag frös nu när jag inte gick i rask takt med ryggsäck och stavar. Började med en runda runt den fina hembygdsbyn.

Gick vidare upp till Olavsstøtta, ett monument rest till minne av St Olav, sedan till det fina lilla (låsta) kapellet uppe på en kulle.

Blev imponerad av den enorma amfiteatern som Olav och hans häst står och bevakar uppifrån. Det måste vara en mäktigt att sitta där med Olav vakande bakom och fullsatt i bänkarna när de spelar skådespel om hans liv och död under några dagar i slutet av juli då hans minne äras med festligheter. Amfiteatern rymmer 4500 åskådare.

Slaget vid Stiklestad stod 29 juni 1030, och det planeras nu för ett enormt firande 2030… Förmodligen är det redan fullbokat.

Blev inte så imponerad av pilgrimslabyrinten. Hade sett fram emot en meditativ promenad i den, men för att kunna göra det fick man vara i en insekts storlek… Antar att de klippt ner den ”för säsongen”, suck!

Nu var jag ordentligt frusen och hade sett det jag ville och kunde se så jag gick tillbaka till hotellet för en varm dusch, klädtvätt och en sen lunch. Underbart! 

Kollade film. Trött trots den korta sträckan. Det senaste dagarna har varit mycket känslosamma och ansträngande både mentalt och fysiskt. Inte konstigt jag är trött.

Gick tillbaka till receptionen och gick upp på loftet till en utställning om St Olav. Den var intressant och nyanserad. Beskrev hur han varit i livet, och poängterade att han inte blivit helgon för det han gjort då, utan för de mirakler som sägs ha skett efter hans död. 

Dags för middag. På restaurangen frågade jag en servitris om glutenfritt och hon sa jag fick titta i menyn, men där fanns så gott som ingenting utan gluten. Var redo att gå tillbaka till rummet och göra mackor, men som tur var kom en annan servitris och när jag frågade henne sa hon att jag kunde få så gott som alla rätter på menyn i glutenfri variant. Måste fråga rätt person.. Valde den billigaste rätten, pizza. Det var inte billigt att äta här, men pizzan var jättegod och dessutom kunde jag ta med mig resterna till lunch till dagen därpå, så smart!