Pilgrimsvandringar,  St Olavsleden

Stiklestad – Munkeby, 22 km

Alla inlägg från tidigare etapper 2020 och 2021 (från Selånger till norska gränsen) finns på min sida St Olavsleden (även länkad i menyn upptill)

16 september 2022

(bläddra ner efter videon, får inte bort mellanrummet)


Åt en god frukost på hotellet och när jag en stund senare gick ut genom dörrarna för nästa etapp hade jag redan gått nästan en kilometer sammanlagt i den låååånga korridoren eftersom jag bodde så gott som längst ut och restaurangen låg i andra änden. Synd att jag inte satte på appen Relive som gör mina videos som den ovan redan från mitt rum, undrar hur det hade sett ut? 😄

Det var inte så roligt att ta på de illaluktande kängorna. Nu hade de varit dyngsura i flera dagar och även om de torkade över natten med papper eller skotork så hjälpte det inte mot den sura lukten. Tur att man inte har problem med fotsvett också, den kombinationen hade nog kunnat döda.. 😝

Kom ut till ännu en mycket gråmulen dag, men det var uppehåll när jag startade i alla fall. Idag skulle jag komma fram till Trondheimsfjorden och leden har fin utsikt ner mot den, men skulle jag kunna se något?

Vägen till staden Verdal var ganska trist, trots att första biten gick längs Europas längsta björkallé, 3 kilometer lång. Men bebyggelsen bestod mest av företag.

Den 3 km långa björkallén
Färgklick i den annars ganska trista vandringen.

När jag kom in i Verdal och korsade bron över älven gick jag fel och det tog en stund att inse det och jag fick vända tillbaka. Gör om, gör rätt.

Här gick jag fel, men skulle svänga skarpt åt höger ner under bron som just passerats, men jag gick rakt till höger istället.

Efter bron följde leden älven ett tag och nu var det mycket trevligare vandring.

Efter Verdal blev det asfalt igen. Efter 2 timmars vandring stannade jag och tog en snabb fika. Det var inget mysigt ställe precis, men det regnade inte nu och dessutom kanske det skulle bli öppet landskap igen och inget torrt ställe att sätta ner ryggsäcken.

Te och glutenfri kanelsnurra som jag norpat på hotellfrukosten
Hmmm? Går jag på fel håll? 🤔😬
Ingen stämpel i lådan 😟

Efter byn Rinnan lämnade leden äntligen asfaltvägen för en fin grusväg. Nu blev det väldigt kuperat och när jag gick uppför en mycket lång seg backe fick jag min första glimt av Trondheimsfjorden. Det var faktiskt ganska klart där långt borta över fjorden så jag kunde se den. Tyvärr låg där även en mycket ful industri just där som störde den vackra utsikten. Men ju längre upp jag kom, desto vackrare blev utsikten. Var så glad att det inte var dimmigt och regnigt som dagarna innan.

Första glimten av Trondheimsfjorden
Blev så till mig när jag såg solen och min skugga för första gången sedan jag började denna vandring! Var tvungen att fota 😄

Efter ett tag vände det inåt land igen. Grusväg varvades med stigar, vissa lättvandrade, andra lite svårare efter allt regn..

Nog länge sedan någon gick in här…

Kom till en öppen sträcka som var fullkomligt översållad av lingon och blåbär! Trots att mina vandringsben protesterade och inte ville böja sig för att plocka, var jag bara tvungen. Ryggsäcken var också lite otymplig och fick mig nästan att tippa över, men det hindrade mig inte. 😄Lingonen var som väntat lite väl beska, men blåbären var jättegoda. 

Nu blev det väldigt lerigt ett tag men sedan övergick det till en skogsväg igen, skönt.

Kom till ett jättefint rastställe med utsikt över fjord och en stämpel (!!), hurra! Tyvärr blåste det och var alldeles för kallt så jag kunde inte stanna och fika. Snälla bybor hade dessutom satt ut vatten till törstiga pilgrimer. Även om det inte behövdes idag, är det helt säkert mycket välkommet en varm och solig dag. En riktig oas för en trött pilgrim där man kan samla krafter inför sista biten till Munkeby.

Kom till en kohage och pratade lite med kossorna men de var nog inte vana vid uppmärksamhet för de blev alldeles till sig och började springa emot mig hela hjorden. Var väldigt glad att det var ett stängsel emellan oss, även om kossor brukar vara fredliga. Har korsat många kohagar på mina vandringar men har tack och lov aldrig varit med om att de kommer kutande så här.. De följde mig längs vägen tills hagen tog slut och stod sedan i flock och tittade efter mig en lång bit. Var tvungen att vända mig om flera gånger, och där stod de. Tur att det inte bara var en ensam stackare för då hade jag tyckt det var lite ledsamt..

Även på sista bilden kan man se klungan med kossor som står och tittar efter mig. (mellan den bakersta vita höbalen och det röda skjulet…)

Den sista biten in i skogen mot klosterruinen och vidare till Munkeby blev en utmaning..

Här svänger man in sista biten till Munkeby och det var väldigt dåligt markerat fram till ruinen så jag vände fram och tillbaka ett par gånger.

Hela vägen, från vägskylten där man svängde av in på stigen, fram till klosterruinen var VÄLDIGT lite markerad och jag fick gissa ett par gånger vilken väg jag skulle ta. Gick tillbaka flera gånger och det blev en hel del extrasteg som jag inte hade lust med nu på slutet av dagen. Dessutom hade det nu efter en hel dags uppehåll börjat ösregna. Ibland fick jag använda stavarna för att slå undan nässlor och taggbuskar som var i vägen där stigen var väldigt igenvuxen. När man irrar runt, trött efter en hel dags vandring, börjar man lätt tveka och blir orolig att man är på väg åt fel håll. Till slut kom jag äntligen fram till en bro med markering och kunde korsa floden och kom fram till klosterruinen.

Bilden nere till vänster visar ett av de ställena där jag fick gissa vilken väg jag skulle ta.
Snårigt, snårigt…
En av få markeringar
Äntligen framme vid bron

Eftersom det hällregnade nu och jag var så trött både psykiskt och fysiskt efter att ha irrat runt i skogen stannade jag inte vid ruinen. Visste att jag skulle komma tillbaka dit nästa dag eftersom den yttre leden börjar där, och det var den jag skulle fortsätta på. Ska man gå inre leden fortsätter man från härbärget i Munkeby och kommer inte tillbaka till ruinen.

Var överlycklig när jag äntligen skymtade Munkeby härbärge. Hade varit torr hela dagen, men sista halvtimmen öste det alltså ner och jag fick inte komma fram torr den här dagen heller. Hade bokat säng i sovsal, men nu uppgraderade jag mig till eget rum så jag kunde sprida ut mina blöta saker på tork utan att störa grannar. Nu var där ju inga andra pilgrimer där den här natten, men det var ändå så skönt med eget rum och att slippa ta fram sovsäck och egen handduk. Fanns inte med på bokningslistan alls när jag skulle checkas in, men visade mitt mail som bekräftade både säng och glutenfri middag, frukost och lunchpaket. Mannen som skickat det hade glömt sätta upp mig på listan, men som tur var gick det att ordna utan problem ändå.

Reception och en liten gårdsbutik

Började med att värma gårdagens pizzabitar i mikron. Var rejält hungrig nu och det var sååååå gott. Duschade, tvättade lite handtvätt i vasken och skrubbade mina kängor och innersulorna med tvål. Fick faktiskt bort den värsta lukten, men det skulle väl komma tillbaka snart igen. Ställde dem i skotorken i flera timmar. Tror inte att dessa skotorkar är så bra för kängorna egentligen, men nu sjöng ändå dessa på sista versen. Dessutom var det skönt att åtminstone få börja dagen torrskodd och slippa sticka fötterna i obehagliga kalla blöta kängor.

Låg en stund och vilade på sängen i mitt fina rum och kollade lite film på mobilen. Det regnade fortfarande men så fort jag hade kommit inomhus hade det börjat avta lite…

Middagen serverades i det mysiga matrummet i huset där receptionen/butiken låg. Jag gick dit på avtalad tid och sonen i huset (tror jag det var) satt ”vakt” utanför och skulle meddela sin mor att jag var där. 😄 Hon kom med en underbar kycklinggryta, så gott! Perfekt en sådan här ruggig kväll. Hon berättade att både kyckling och grönsaker var ”lokala”. Satt ensam och åt. Det fanns några få andra gäster, inte vandrare, men jag såg bara dem som hastigast i allrummet i huset där mitt rum var.

Så gott men ensamt..
Ingen från Malmö hade tydligen varit där, men nu är vi med i samlingen

Fick veta att en kör skulle öva i stora salen ovanför mig, men bara till kl nio tack och lov. Körsången var fin om än tjatig ibland när de sjöng samma versrad femtielva gånger. Men utöver det stampade och klampade de och det lät som de flyttade möbler, det dunsade och skrapade hela tiden. De hade börjat möblera om redan innan jag gick iväg för att äta och jag blev lite orolig att det skulle bli en fest, det var ju trots allt fredag. Det var väldigt lyhört och ibland kändes det som taket skulle ramla ner på mig. Men de slutade som utlovat tidigt och jag somnade utan problem, trött efter den tuffa avslutningen på dagens vandring.

Kan varmt rekommendera detta fina boende!

Innan jag somnade letade jag på nätet efter information om den yttre leden eftersom den inte finns med på den GPS-karta man kan ladda ner på svenska webbsidan. Hittade en norsk sida med en väldigt bra interaktiv karta. Önskar jag hade haft den hela vägen. Man kunde se sevärdheter, affärer, boende mm. Den var mer detaljerad än den svenska och mycket bättre än guidebokens kartor, även för den svenska delen. Den är speciellt bra om man ska gå yttre leden, för det finns som sagt inte mycket om den på den svenska sidan (åtminstone inte 2022 när jag skriver detta). Annars är den svenska hemsidan mycket bra, förutom just GPS-kartan.

https://pilegrimsleden.no/en/trails/st-olavsleden

Så här ser kartan ut, och här finns tex raststället som jag passerade den här dagen med.



6 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *