Matfors – Gålviken, 20 km

Gav mig iväg vid kvart i nio efter en lugn morgon med meditation, dagboksskrivande och frukost. Hade sovit fantastiskt bra i den mysiga varma stugan. Har bestämt mig för att ha lite mer lugna morgnar här än i Spanien. Där stressade man iväg tillsammans med alla andra pilgrimer från härbärgena. Här är jag alldeles allena kan ta det i min egen takt innan jag ger mig ut. 
Idag fick jag ta på regnställ och ta regnskydd på ryggsäcken eftersom det skulle regna hela dagen. La nyckeln i nyckelboxen utan att ha haft kontakt alls med värdfamiljen, förutom ett par ord med mannen som jag sprang ihop med utanför min dörr. Märklig känsla att bo hemma hos folk utan att prata med dem. Men jag hade det bra i min lilla stuga ändå 😊

Började vandringen ut ur Matfors som var ett större samhälle än vad jag trott. Bodde ju i början av samhället och missade därför igår själva centrum som jag nu gick igenom. Vädret var riktigt miserabelt, regn och iskalla vindar. Såg ut som en sköldpadda med det gröna regnskyddet på min ryggsäck men jag syntes ju på vägarna i alla fall. Buffen fick jag flera gånger dra upp över huvudet under regnhatten för att skydda mig mot iskalla vindarna. Vilken skillnad mot igår! Men det var bara att trava på

Mellan Matfors och Loböle finns det absolut ingen riktigt bra plats att stanna och fika på om man inte vill sätta ner ryggsäcken i det blöta, och heller ingen toalett. Var inte tillräckligt desperat/modig att knacka på något av de få hus jag gick förbi och fråga om jag fick låna toaletten. Jag tänkte till slut när det faktiskt började bli kris att jag skulle fråga om jag såg någon person ute i sin trädgård. (Men varför skulle någon vara ute i sin trädgård i detta väder? 🙄 Alla med förnuft höll ju sig inne.) Till slut hade jag kommit förbi byn och alla hus och då var det riktigt nödläge. Fick skutta upp i skogen och sätta ner ryggsäcken i blötan, och ner med regnbyxor och vandringstights medan jag hoppades att ingen skulle se mig från stora vägen. Puh! Det var i sista stund! Eftersom jag ändå hade ställt ner ryggsäcken passade jag på att ta en paus och göra en kopp te och ta mina mackor. Gudomligt! Det var faktiskt lite lä här uppe i skogen, men när jag började vandra igen kände jag att jag hade blivit kall när jag stod stilla. Dessutom märker man när man börja gå igen efter en paus var man har ont någonstans och hur stel man har blivit. När man är igång och går glömmer man bort det lite.

När jag sen kom fram till Loböles pilgrimstoa var jag ju så klart inte nödig längre, letade efter stämpeln som jag trodde skulle vara här men hittade ingen. Gick vidare och tänkte att jag väl hade missat den, men det var väl ok att missa en stämpel vid ett dass 😊. Men en halvtimme senare kommer jag fram till Sågvikens bygdegård och såg den fina lådan med stämpeln i, så jag hade inte missat den. 😊 Passade på att ta en fika till och satt på trappan och vilade mig. Men när jag började vandra igen märkte jag återigen hur kall jag hade blivit av att pausa, även om jag satt i lä på trappan, och det var inte roligt att fortsätta i den iskalla motvinden. 

Men efter några kilometer till kom jag så äntligen fram till ett paradis i Gålviken! Den mycket trevliga värden Kjell-Åke mötte mig och visade in mig i en underbart varm stuga där kaminen redan brann för fullt. Jag kan inte med ord beskriva känslan att efter en sån här dag komma in i denna mysiga stuga, ta en varm dusch och lägga mig i min lilla koja (se bilden nedan på den underbara sängen) och vila mig ett par timmar innan jag skulle äta middag med mitt värdpar. Jag rekommenderar verkligen alla som vandrar här att bo här en natt för det är helt underbart!  Det måste även vara helt fantastisk att bo här på sommaren och bara kunna gå ner till vattnet och ta ett dopp när man kommer fram efter en svettig vandring.

Efter en mycket god midddag och trevlig samvaro ska jag nu krypa in i min lilla koja och sova som en prinsessa 😊😵 Godnatt!