Östersund-Frösö kyrka-ToR, 13 km

Idag har det varit på ren och skär skånska ett riktigt räligt mögväder hela dagen. Ihållande regn, kallt och rått. En sådan dag då man ska sitta inne, gärna vid en brasa med raggsockor, läsa en bok, mysa och dricka te. Men det gjorde ju inte jag. Efter en fantastisk frukost på mitt mysiga B&B, gav jag mig iväg i regnet mot Frösön. Kan inte påstå att jag njöt av denna vandring. Och inte mycket såg jag av den fantastiska omtalade utsikten heller, suck.
Men för att parafrasera ett känt uttryck: den som sig i vandringen ger, får vandringen tåla. 😊

När jag kom ut på Frösön via gångbron från Östersund, började jag med att leta efter en runsten från 1000-talet som är den nordligaste i Sverige. Men Frösöborna verkar inte särskilt stolt över denna sten konstigt nog, för den är nästan omöjlig att hitta. Inga skyltar någonstans. Jag irrade omkring ett tag och till slut hittade jag någon som kunde peka ut riktningen. Och stenen står lite förskrämd mitt bland företagsbyggnader, märkligt! Är man så blasé här uppe när det gäller vikingafynd?
Tog några foton och gick tillbaka till leden som i först går längs vattnet med en vid vackert väder fin utsikt mot Östersund. Idag var det bara grått och man skymtade staden litegrann.
Sedan gick leden in över ön, genom skogar och på mycket blöta och leriga stigar, längs fält fram till den berömda mycket fina Frösö kyrka. Till min förvåning var det öppet i den lilla byggnaden bredvid, kom in i ett pyttelitet rum med en bänk och en toalett, hurra! Jag tog en fika i det lilla båset och tog av mig mina blöta ytterkläder en stund. Det blev nästan kondens inne i det lilla rummet, men jag var så glad att få sitta där inne en stund och komma undan eländet därute. En klar dag är det en fantastisk utsikt från kyrkan ut över vattnet och man kan se ända till Åreskutan. Idag såg jag inte ens några skutor på vattnet, såg inte ens sjön.. 😣.
Gjorde ett kort besök i kyrkan och sedan lämnade jag St Olavsleden och gick ner mot byn Valla där jag genomdränkt och frusen in i märgen tog bussen tillbaka in till Östersund. Åh så skönt det var att ställa sig i en varm dusch tillbaka på mitt B&B. Hann ligga en liten stund på sängen i mitt ullunderställ och dricka te, sedan ringde Tord från Mordviken som jag träffade för några dagar sedan. Han var i Östersund och vi åt en mycket trevlig middag tillsammans. Och medan vi satt och åt klarnade det upp och solen kom fram… suck. Hade gärna sett Frösön i vackert väder..

Imorgon blir det tåg till Mörsil på morgonen, sedan vandrar jag till Hållandsgården. Har de senaste dagarna försökt få boende på Rödön och på etapperna mellan Östersund och Mörsil, men inte fått napp. Har funderat fram och tillbaka och tänkt att ”du ville ju träffa fler vandrare kanske detta är ett tecken på att du ska skutta fram på leden lite till de mer turisttäta områdena mot Åre?” Kanske det finns mer folk där? Hur som helst kan jag ju ändå inte ge mig iväg när jag inte har någonstans och bo, inte ens första natten, så nu blir det här skuttet framåt. På turistbyrån igår sa de också att det är mycket svårt den sträckan nu för det är stängt för säsongen.