Tännforsen – Medstugan, 22 km

9 juni 2021

Hade ställt mobilen på tidig väckning eftersom jag ville ner till fallet i morgonsol. Var jättetrött, hade inte släckt lampan förrän vid midnatt eftersom inlägget från vandringen två dagar tidigare till Helleberget tagit väldigt lång tid att skriva. Tog med mig en kopp te och tassade ner till fallet. Tänk vilket privilegium det är för oss pilgrimer att kunna bo så här nära fallet, det finns inget annat boende här uppe. Eftersom det var så tidigt hade inga andra besökare hunnit hit heller och jag var helt ensam. Satte mig på en bänk med mitt te och bara ”var”.. Blev förundrad och faktiskt lite tagen av all denna kraft och skönhet som bara finns i naturen.

Vilka vattenmassor nu när is och snö hade smält! Jag måste komma hit igen när är fallet är fruset på vintern, så häftigt!
Hade kunnat sitta hur länge som helst, men idag skulle det bli en lång, varm vandring och så gott som bara på asfalt. Motvilligt gick jag upp igen. Efter en god och mysig frukost tog jag adjö av Niklas och Annika och gav mig iväg.

När jag kom runt hörnan vid en öppen äng lyfte en stor trana mitt framför ögonen på mig. Wow…

Enligt Niklas ska det finnas en stig bredvid vägen som dessutom är en liten genväg ut på stora vägen. Jag såg något som eventuellt kunde vara den, men vågade inte chansa.

Efter att ha tuggat asfalt i flera timmar och väntat mig att det skulle fortsätta hela dagen höll jag på att missa ett märke. Man går liksom inte och kollar efter dem här, utan bara nöter på. Blev lite konfunderad, man skulle gå igenom en gård. Här var hundar på båda sidorna vägen som skällde som galningar. Tack och lov var de inte lösa.. Men det var ett jädra liv, jag började nästan ångra att jag svängt in här. Länge höll de på också, även efter de inte såg mig längre.

När man kommer uppför backen förbi hagen, finns en liten stig till vänster. Där finns ingen markering men jag fick bara ett infall att gå ner dig för jag tyckte jag hörde något som forsade. Vilken tur att jag följde min instinkt! Kom till en liten bro bara en liten bit ner på stigen och det var jättefint där! Var så glad att jag tagit denna lilla avstickare trots hundarna. (Annars gillar jag hundar men de här såg inte så snälla ut, de var så klart vakthundar.) Kanske denna lilla stig och bro är omnämnd i den nya upplagan av guideboken, men i min (2018) står det ingenting om att man ska avvika där från asfaltsvägen varken i text eller på kartan, så missa det inte! Skön paus från asfalten, ja förutom utskällningen då ha ha.

När jag hade gått en bit till kom jag plötsligt till en mycket märklig byggnad. Stod och undrade om det var ett stall och varför en sådan byggnad mitt ute i ingenstans. Det var en stor gård men de andra byggnaderna var normala. Plötsligt dök det upp en tjej som jobbade där och som frågade om jag var pilgrimen som skulle bo på hennes vandrarhem Medstugan inatt. Jajamen! 😊 Hon berättade att byggnaden är en carport!! Herregud, hur många bilar har de? De har till och med byggt en ”vallgrav”. Rika norrmän?

Idag var det enformig vandring den mesta tiden. Inte så jobbigt fysiskt, men mentalt. Man borde verkligen satsa på att förbättra den här biten och dra nya leder. Jag kommer gärna upp och hjälper till att trampa ner stigar och sätta upp märken 😊Vill inte tänka på hur det är när gränsen är öppen och det kör massa bilar och lastbilar här, fy! I det fallet hade jag tur att gränsen var stängd.

Imorgon skulle det bli kortare sträcka med asfalt och sen grusväg till gränsen, skönt!