Carbajal de la Lengua- La Robla, ca 21 km

8 maj 2022

Dagens etapp

Hade bestämt redan hemma i Sverige att jag skulle skippa de första 6 kilometerna ut ur of Leon eftersom jag redan gjort det en gång 2016, och det är ingen höjdarvandring på betong genom förorter.  Det skulle ändå bli en lång vandring i nästan 30 graders värme och jag ville inte chockstarta med 3 mil efter gårdagens långa resdag. Behövde alla krafter till de kommande tuffa dagarna uppe i bergen. Tog alltså en taxi till förorten Carbajal de la Lengua där grusvägen började. Det skulle visa sig bli dagens bästa beslut.. 

Mötte en hel del spanjorer ute på dagsvandring och terrängcykling, men ännu inga andra pilgrimer. Men det är ju fortfarande en ganska okänd Camino, öde och väldigt tuff dag 2-4. (Men åh så vackra dessa kommande dagar skulle bli..)

Landskapet var torrt och vägen gick sakta uppåt. För det mesta ganska lättvandrat underlag, men ibland var det otroligt mycket lösa stenar i branta uppförs- och nedförsbackar. Väldigt glad att det inte regnade för då hade det blivit tufft och risk att kana. Tog dagens första fikapaus uppe på en höjd. Några trevliga spanska dagsvandrare stannade och pratade. De tipsade om att det var Cabanillas årliga ”heliga dag” just denna dag, med procession, festival mm. Kul att man råkade komma förbi just denna dag 😊.

Äntligen kom jag fram till Cabanillas och vattenfontänen, och det tur att för nu var vattnet helt slut! Satt i skuggan och vilade och luftade fossingarna som var så glada att komma ut i friheten. Hörde att paraden började men tänkte att jag fick missa den för jag satt så skönt. Trevligt att se lite folk ute, de här byarna brukar vara stendöda när man passerar dem. Man ser bara katter och hundar 😄 Nu blev musiken allt högre. Kanske de skulle passera mig? Det var ju nästan enda gatan i byn så.. Plötsligt såg jag flaggorna dyka upp. Hade tänkt skölja av mina fötter i vattnet från fontänen, men det kändes inte riktigt läge för det.. Musiken kom allt närmare och sen var det plötsligt fullt med folk. Nu kunde jag inte korsa gatan mitt i paraden och fortsätta, så det var bara att vänta. Till slut var alla framme och prästen pratade lite, sedan blev det en lucka så jag kunde smita emellan och börja gå igen.

Man ser inte hur brant det är på riktigt, väldigt jobbigt med lösa stenar. Fattar inte hur man går här i ösregn eller snö..

Köpe juice och isglass i baren i Cascantes, första jag stött på sedan start! Fyllde på vatten, för det var slut igen. (man dricker och dricker men går inte på toa på hela dagen..) Gick vidare och hittade en bänk i skuggan där jag satte mig och tog av skor och strumpor och njöt av isglassen. Men var snart tvungen att kämpa vidare på asfalten i hettan. Nu var det vara att bita ihop och när jag kom till vägvalet ”natur 6 km” eller ”asfalt 5 km” kändes den där extra kilometern oöverstiglig och det blev asfalt. Nu var jag helt förbi av värme och trötthet och bröt ihop fullständigt när jag insåg att jag hade glömt stavarna i Cascantes. Gick storgråtande tillbaka för jag visste att jag verkligen skulle behöva dem i bergen de kommande dagarna. Det blev 3 km extra som jag INTE behövde. Frågade i baren om det gick buss eller fanns taxi men såklart inte.

Kom äntligen fram till La Robla strax innan kl 17 och då visade en skylt 28 grader.. Var fullständigt slutkörd. Det måste ha synts för en kvinna stannade sin bil och frågade om jag behövde hjälp..

Gick in i baren som tillhörde Pension Mundo och den hjälpsamma kvinnan skyndade sig att visa upp mig till mitt rum. Hon sa att jag fick det lugnaste rummet. 😊 Ville bara falla raklång på sängen men det var ju inget alternativ.. Av med ryggsäck och svettiga kläder, duscha, stretcha, massera fötterna, tvätta kläder och sen äta = den vanliga Camino-rutinen.

Mådde illa efter två dagar utan vettig mat och denna långa dag i värmen. Visste att jag var tvungen att äta något ordentligt nu men var inte alls sugen.

Gick ner till baren där det var full rulle. Hade med mig den blöta tvätten och frågade om jag kunde hänga den nånstans och den snälla kvinnan tog hand om den och hängde upp nånstans bakom på nån terrass. Beställde en skinkomelett men fick tvinga i mig den. Satt ute för det var ett jädra liv inne i baren. Tyvärr kom ju folk ut för att röka där.. När jag hade ätit färdigt satt jag och antecknade till bloggen och läste lite i guideboken på mobilen. Var nervös för morgondagen. Visste att det skulle bli rejält varmt och på andra halvan av morgondagens etapp började bergen. Frågade om det fanns bagageservice som man kan skicka sin ryggsäck med. Har aldrig gjort det, men om de hade haft det skulle jag definitivt utnyttjat det. Tyvärr har de inte det på denna lilla Camino som inte är så välbesökt. Att skicka med vanlig taxi skulle kosta för mycket. Bestämde mig för att se hur jag mådde nästa dag när jag kom fram till Buiza, staden innan den branta stigningen. Det finns ett härbärge där så man kan göra en kort dag på 14 km och sen 10 km brant uppför och lite ner dagen därpå. Hade normalt gjort detta på en dag, men nu skulle det bli ännu en varm dag verkade det som. (Tur att jag då inte visste att härbärget i Buiza inte öppnat igen ännu sedan pandemin)

Började få lite frossa, tror det var dagens prövning för det var definitivt inte kallt även om jag satt i skuggan och dessutom hade jag min fleecejacka på mig.. Ett mycket trevligt portugisiskt pilgrimspar dök upp och vi pratade en stund, men sen var jag så trött och gick upp till tystnaden. Hade idag träffat totalt 3 pilgrimer, en spanjor ute på leden och dessa två portugiser. Mer än vad vad jag träffade på hela St Olavsleden och då är ändå detta en av de minst vandrade lederna. Trevligt!