Camino Primitivo,  Pilgrimsvandringar

Ferreira – Melide, 22 km

23 maj 2022


Försov mig, men var snabb så jag kom iväg vid strax efter åtta efter en rätt kass frukost. Först fick jag be dem ta fram te. Hade också frågat dagen före när jag beställde och betalade för frukost om de hade glutenfritt alternativ, men nu fanns där inget. När jag bad om det fick jag några kex och två små torra brödskivor. Fick ta mjölk och min egen müsli för att få en tillräcklig frukost. Lite tradigt för det var ganska dyrt. Mannen som jag bokat frukosten av och som förmodligen ägde stället var så klart inte där på morgonen, så jag kunde fråga honom varför det inte fanns några ordentliga glutenfria alternativ när han sagt det skulle finnas. Tur att jag hade reservalternativ.. 😒
Satt med en ung man från Holland och ett tyska paret som jag träffat första dagen på denna Caminon. Jag frågade den unge holländaren om han hade sovit bra i sovsalen. ”Jadå, ibland är det gamla människor i rummet som snarkar men det var det inte inatt” svarade han. Ha ha. Undrar hur gammal han tror jag är? Eller ung? 😀

Frukosten

Började med att gå fel direkt eftersom jag gick i tankar, vilket ofta händer mig.. Bara att gå tillbaka och göra rätt. 😏
Vädret var tack och lov bättre än prognosen än så länge och jag hoppades att det skulle fortsätta så. Lite svalt, men perfekt vandringsväder. Tyvärr var det inte perfekt vandringsunderlag, bara asfalt än så länge, suck

När jag hade klättrat upp på en liten höjd vid en kyrka för att fotografera började kyrkklockorna plötsligt ringa alldeles i närheten och fick mig att hoppa högt. Men jag fick åtminstone de buttra franska damerna bakom mig att skratta lite och tina upp. Sedan tinade de upp ännu mer när kag började prata franska med dem. Efter en stunds småprat med dem ökade jag takten igen och lämnade dem bakom mig.

Kyrkan som passade på att börja ringa i klockorna precis när jag stod i alldeles inpå.

Nu när jag inte tyckte det var lika otroliga vyer som tidigare, började jag gå inåt istället i tankar och funderingar. Även om det är bra att göra det ibland så riskerade jag att försjunka in i djupa tankar och gå fel igen. Hade redan gått fel en gång och ville inte gå extrakilometer. Ville ha den här lite kortare dagen på 20 km för sedan skulle det bli två långa dagar igen som avslutning. Ösregnet skulle dessutom dra in snart enligt prognosen. Just nu småregnade det bara och jag hoppades det skulle stanna vid det. Det gjorde inte så mycket att det var molnigt här för utsikterna var inte så fantastiska som uppe i bergen.

Fick plötsligt syn på ett brunt djur med lång yvig svans. Kunde det ha varit en jättestor räv? Hann inte se, men den väckte mig ur mina funderingar ett tag. 😬🦊

Nu regnade det mer och mer. Jag valde att fortsätta vandra i min tunna långärmade merinoulltröja och inte ta på mig regnjackan. När jag kom upp högre längs en ås var det riktigt hemskt. Såg knappt någonting för det blåste och regnade in i ögonen.

Bakom mig gick en man med poncho hack i häl. Han sa ingenting men gick precis bakom mig hela tiden och det kändes nästan som att ha liemannen vandrande bakom mig, hu!

Gick förbi koreanskan från igår. Hon satt under tak och lagade något på sitt kök och vinkade att jag skulle komma in undan regnet men jag sa att jag skulle fortsätta till nästa by där det fanns en bar.

Äntligen kom jag fram till baren som var full av blöta pilgrimer. Händerna var domnade av kyla så jag kunde knappt ta av mig ryggsäcken. Såg en tyska med flip flops och en koreanska i shorts och T-shirt, brrr. Åt en tortilla patata och drack te, ljuvligt trots att de gjort teet på varm mjölk istället för vatten. Vill bara ha lite mjölk i teet, inte en hel kopp. Men det var som sagt underbart att få något varmt i sig och få komma inomhus undan regnet ett tag.

Nu ville jag bara iväg och ta mig till Melide så snabbt som möjligt. Trodde det var 5 km kvar men upptäckte sen till min förtvivlan att det var 9.. Småjoggade ett tag för att få upp värmen.

Hörde konstiga ljud bakom mig på vägen som lät som frustande hästar, men det var några joggare som skrämde mig. Den ena lät faktiskt som en häst, ha ha

Äntligen var jag framme i Melide! Såg souvenirbutiker och stora grupper med pilgrimer med guide och likadana ponchos. Nu hade vi strålat samman med Camino Francés och det märktes.

Hade skickat en del av min packning och det hade fungerat bra på Camino Primitivo men nu var det ett annat företag och när jag kom till Pension Orois blöt och kall hade det inte kommit fram. Blev jättenervös men den mycket trevliga receptionisten ringde upp dem och då sa de att det skulle komma 1 timme senare. Fick gå omkring i blöta kläder på rummet och frysa. Hade i alla fall ett par torra strumpor i ryggsäcken tack och lov. Jag utnyttjade tiden till att torka lite blöta saker med hotellets hårfön. Ville bara komma ur de blöta kläderna och in i en varm dusch och på med torra. Typiskt att det för första gången inte skulle fungera med transport en dag med sådant här väder..

Den supergulliga receptionisten kom upp med väskan lite mer än en timme senare. Vad glad jag blev! Nu skulle det äntligen bli en varm dusch och torra kläder.

Gick ut en lång runda på stan och letade efter en öppen restaurang, men som vanligt kom jag på helt fel tid. Kunde inte vänta till åtta-nio på kvällen utan fick gå till en supermarket och handla och göra mackor istället. Såg massor med pilgrimer men ingen jag kände igen så de är nog från Camino Francés.

Efter att ha stillat hungern låg jag och bloggade, men även här var det uselt Wi-Fi så det tog evigheter att ladda upp bilder.

Hela kvällen var det ett jäkla liv på hotellet i rummet och korridoren ovanför mig. Barn som skrek och tjoade, dunsade och drog saker över golvet till långt efter tio på kvällen. Ibland är det faktiskt bättre på ett härbärge för där måste man oftast vara tyst kl 10. Tur att jag hade sovit så bra natten innan. Men jag skulle upp tidigt dagen därpå för det skulle bli en lång dag då.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.