Ljungaverk-Borgsjö-Erikslund-tåg till Bräcke. Vandring: 18 km

Tog på mig mina rentvättade kläder och gav mig iväg ovanligt tidigt idag. (Fick äntligen tvättat igår på fina Lokstallet. Fick låna tvättstugan och körde en maskin medan jag låg och mös i soffan i samlingsrummet 😊)

Det var en klar och mycket kall morgon så det var både mössa, vantar och regnbyxor ovanpå vandringstightsen som gällde. Men det var fantastiskt vackert väder, knallblå himmel och solsken.

Om man inte har sovit i Ljungaverk som jag gjorde, kanske man vill vila benen strax utanför, där det finns en liten rastplats med vindskydd och bänkar vackert vid Ljungans kant. 

Det händer inte sällan att jag går fel för att jag inte är uppmärksam, går och dagdrömmer och missar skyltar, men idag såg jag skylten men kollade inte vilket håll pilen pekade på och gick fel ändå. Suck. Efter ett tag insåg jag att jag inte hade sett några skyltar på länge och jag såg inte heller några när jag tittade framåt på vägen. Tog upp min mobil, (ja jag vet, fusk 😊) och såg att jag var helt fel enligt den nerladdade kartan över leden. Bara att vända om igen, för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen.. Fick gå nerför backen som jag som så mödosamt hade gått uppför i onödan. Lite extra backträning igen…

Bara en bit längre fram var det dags igen. Jag var på väg att svänga vänster nerför en ganska brant backe, men fick en ingivelse att gå närmare och kolla ordentligt på pilen och den visade till höger… (Ser inte som en falk precis 😄). Glad att jag lyssnade på min inre röst så jag slapp gå upp för DEN branta backen igen.

Insåg när jag hade gått förbi några hus att jag hade passerat byn med Sveriges kortaste namn: ”Ö”.  Hade planerat ta foto på ortsskylten men jag missade kanske den för den var väl för liten, ha ha. Eller var det inte lönt att slösa pengar på en skylt. 😂 Byn var inte särskilt stor den heller.. 😄

Dags för dagens stämpel. Tyvärr var kapellet låst. Här var jag ju bara tvungen att stanna och fika på bänken i solen. Men det fick bli ett nödstopp i skogen bredvid först, för annars hade det inte gått att fylla på mer te.😄😄

Fram med tepåsar, pulvermjölk och termos med varmt vatten. Vissa ”onödiga” gram bär jag med med mig med glädje. Detta är livskvalitet. Satt i solen på bänken och bara njöt en stund innan jag gick vidare. 

Var framme vid Naturum Ånge i Borgsjö trekvart innan de öppnade så jag tänkte passa på att först gå upp till St Olavskällan utanför Borgsjö, innan jag gick tillbaka. Skulle ändå gå tillbaka sen till Erikslund och för att ta tåget till Bräcke. Ville inte missa Naturum eftersom jag hade hört så mycket positivt om det.

Naturum Ånge (som ligger i Borgsjö och inte i Ånge😊) blev en mycket positiv upplevelse. Till skillnad mot Pilgrimscenter i Selånger fick man här massor av hjälp och information och det första jag hörde när jag kom in var “ välkommen!” Precis som jag skrev första dagen att man borde ha sagt i Selånger. Dessutom kallar sig inte detta stället för Pilgrimcenter, ändå är det mycket mera sådant än det andra.

Det var så trevligt där på Naturrum att jag blev jättesen till tåget som skulle gå från Erikslund. Rebecka erbjöd sig till och med att låna mig sin elcykel och så skulle jag ställa den vid stationen. Så snällt, men jag avböjde. Hade varit en syn, en pilgrim flängandes på elcykel med stor ryggsäck 😂😂 Hade nog tagit mig längre tid att lära mig hur en elcykel fungerar än det tog att springa ner till Erikslund och stationen. Men det gick i rekordfart, vilket inte var snällt mot mina underben och fötter. 😣 Jag sprang till och med sista biten, inte roligt med den ryggsäcken! När jag närmade mig bron över vattnet mot Erikslund och såg järnvägsövergången framför mig bad jag till de höga makterna att jag skulle hinna över innan bommarna gick ner och tåget kom. Kom fram med andan i halsen med 7 minuter tillgodo, det var banne mig bra jobbet! Fick pusta ut på den fina lilla plattformen med underbar utsikt, sen var det bara att hoppa på tåget och vila och njuta av utsikten från tågfönstret under resan.

Bräcke är inget höjdarställe för turister känns det som. Gick till Coop och handlade mat, sen tillbaka och mikrade, och tillbringade resten av kvällen i rummet och läste och bloggade. Saknar samvaron man hade med alla pilgrimer i Spanien på kvällarna på härbärgena. Här möter man inte någon annan vandrare, och knappt inte heller andra gäster på ställen man bor på. Det är i alla fall bättre att bo på små ställen för där träffar man oftast någon person att prata med har jag märkt. Hade tänkt gå till Mordviken och bo på ett trevligt ställe där som jag hört så mycket om, men det hade inneburit ytterligare 6 km från Bräcke idag och det klarade inte mina fötter av. Bor därför på det ganska ocharmiga Jämtkrogen nu, där ödsligheten ekar i korridorerna och man varken ser personal eller andra gäster. Lite deppigt, får njuta av vandringen imorgon istället. Har förresten kommit till Jämtland nu, och det är kallt här! 🥶. Kan det verkligen göra sådan skillnad två tågstationer norrut? Kände stor skillnad när jag klev av tåget idag.

Ja jag kanske ska ta upp det här med tågresan, förresten… Jag har ju idag begått vad vissa i pilgrimskretsar tycker är en synd: Jag har hoppat över två delsträckor och tagit tåget istället. Har velat länge hit och dit hur jag skulle göra för jag var nervös för att övernatta själv i stugorna på de öde sträckorna. Har inga problem med enkelheten med utedass, ingen el mm, det är mörkret och ensamheten som skrämmer mig. Vore det sommar och ljust hade jag nog tagit det som en utmaning att övernatta där ensam. Tog det som ett tecken från ovan när någon berättade för mig på Facebook för några dagar sedan att hon varit där nyss, och tyckte det hade varit alldeles för mörkt och ensamt. Då bestämde jag mig för att hoppa över och komma tillbaka med sällskap och/eller på sommaren och göra dessa fina etapper.

Så nu har jag alltså passerat gränsen till Jämtland med tåg och vandrar vidare till Gällö i morgon. Tar farväl av fina Medelpad och ser fram emot vackra Jämtland!