Pilgrimsvandringar,  St Olavsleden,  Vandringar Sverige

Östersund-Frösön-Rödösundet, 19,5 km

4 juni 2021

Träffade den nya ägaren till Leopolds B&B där jag bott i natt liksom i höstas när jag vandrade. Hon var lika trevlig som den förra, och sa att hon bett att få komma med på boendelistan för St Olavsleden. Supermysigt ställe mitt i stan.

Ha ha! Jag vill också ha ett Storsjöodjur på bordet hemma.

Åt jättefrukost och tog med mig två mackor till lunch. Kom iväg senare än vad jag hade velat. Det tar längre tid än vad man tror att smörja solkräm, packa mm och jag är inte snabb. Imorgon ska jag gå upp tidigare och komma iväg för det blir så varmt på eftermiddagen.

Skulle egentligen kunnat ta bussen till Frösö kyrka idag eftersom jag gick den sträckan i höstas, men det var så fruktansvärt miserabelt väder då, (mer här om det), och jag ville gärna gå den här vackra sträckan i fint väder, även om det skulle bli 30° i solen.
Här nedan är lite bilder när jag jämför sträckan och till Frösö kyrka med förra gången. Har t.o.m. lyckats ta några bilder på exakt samma ställe. Sist klafsade jag är lera med usla skor som läckte, sjönk ner till anklarna ett par gånger, hade packat in magväska och mobil och ville knappt ta fram och fota.
Fick tänka på det idag när jag gick i hettan och led och svettades 😄

Utsikt över Östersund.
Såg inte ett dugg av den fina utsikten i höstas, men idag så njöt att jag av den!

Hoppade över runstenen den här gången, men är man här första gången ska man absolut se den tycker jag. Lite svår att hitta, irrade omkring som 17 förra gången. När ni kommer över till Frösön, sväng inte vänster på St Olavsleden vid vattnet utan gå rakt fram under vägbron upp till Coop. (Ni går tillbaka till vattnet igen så ni missar inte denna fina sträcka). Fortsätt rakt fram en liten bit till uppför en liten backe så ser ni Coop på höger sIda, och bortom ligger fula röda företagshus, bla Svenska kyrkan. Där inne på gården finns runstenen. Mycket dåligt skyltat, för en sådan attraktion.
Man kan också passa på att proviantera på Coop om man inte gjort det innan i Östersund. Nu finns ingen affär förrän i Nälden. Handlade extra dricka för jag hade slängt ginflaskan från igår, ha ha. Ryggsäcken blev lite tyngre..
Efter strandpromenaden är det väldigt dåligt markerat men nu visste jag sedan sist att jag skulle svänga höger under vägtunneln och fortsätta. Efter tunneln finns en markering. Kanske det finns en innan, men jag hittade ingen varken nu eller förra gången. Risken är att man fortsätter längs stranden annars och i så fall hamnar man på cykelleden och missar vandringen in i skogen, med fågelsjön mm

St Olavskällan på Frösön

Vätskepaus och Mygga-insmörjning inför inträdet i skogen. Passade också på att vila benen även om jag inte gått så långt. Idag skulle jag bli tvungen att vila ofta, det kände jag. Redan jättevarmt! Och jag hade ju inte bråttom.
Drack inte ur den här källan, den såg inte så fräsch ut. Full av skräp och pollen. Bättre med dem som har lock. Tyvärr ligger inte den här källan så vackert utan mitt i ett bostadsområde, men det var svalt och skönt i skuggan på bänken i alla fall.

Inne i skogen finns en stor fågeldamm med utsiktstorn där man kan spana på fåglarna. Denna gång ville jag inte missa det, men det var nära. Hade gått en bit när jag såg tornet bakom mig och tvekade om jag skulle gå tillbaka. Men det gjorde jag och det är jag glad för. Fantastiskt fin plats. Om ni går förbi skylten och kommer fram till bron har ni gått för långt. Vänd för det är inte långt, och detta definitivt värt det. Skylten är svår att se från det hållet man kommer ifrån, men om man vänder om ser man den tydligt.

Träffade först en trevlig dam som hade en kamera med jätteobjektiv och fotade fåglar, och efter en stund kom en man som visade sig vara från Ystad så skåningarna var helt plötsligt i majoritet 😄. Pratade vandring och han har vandrat genom Europa ner till Caminon i Spanien! Han visste även vem Hali i Staffanstorp är som är ambassadör för St Olavsleden och som har en stor Facebookgrupp för svenska Caminovandrare. Världen är liten och Hali är världskändis i pilgrimsvärlden, ha ha. Bytte bloggadresser och sen gick jag vidare mot kyrkan. Var väldigt upplyft efter mötet med dessa trevliga människa och gick glatt framåt.

Hade hunnit ganska långt när jag tänkte ta en klunk av min vattenflaska och upptäckte då till min stora fasa att jag hade glömt den i fågeltornet. Humöret åkte rakt ner i skorna. Hur skulle jag klara dagen utan vattenflaska? Det var redan stekhett. Och hur skulle jag få tag på en lika bra flaska på den här leden? Inte en chans. Möjligen i Åre, men det dröjer ju flera dagar innan jag kommer dit. Jag älskar min vattenflaska som håller kylan hela dagen trots tropisk värme. Dessutom har den ett jättebra snöre i korken så man kan dra den från sidofacket utan att behöva ta av hela ryggsäcken. (Tips: köpte den på Lidl billigt, bästa jag har haft.)

Gick och vara ledsen ett tag och tänkte att Frösön inte tyckte om mig, att det inte var min plats. Men sedan försökte jag rycka upp mig och tänka att jag i alla fall inte är i Sahara även om det kändes lika hett just nu. Och vilken tur att jag gick in på Coop och handlade den där extra drickan, annars hade det varit katastrof. Då hade jag inte haft någon flaska att fylla på. 
Sen kom ilskan. Nu blev jag arg på mig själv. Varför är jag så klantig? Men jag ska inte vara så arg på mig själv, jag har lovat bli snällare mot mig själv. Vem som helst kan göra samma sak. När jag kom ut ur skogen hade jag vandrat alldeles för snabbt i värmen med ilskan som pådrivning. Dags att sakta ner och vila. Och lugna ner mig och fundera på mina känslor

En man kom då vandrande mot mig vid kyrkan. Såg så småningom att det var mannen från Ystad från fågeltornet. Han hade kört till kyrkan med min vattenflaska och lämnat den vid stämpellådan och tänkt köra men fick syn på mig när jag kom ångande ur skogen. ”Oj va snabb du är” sa han. Ja jag hade ju gått på ren ilska och förtvivlan. Men nu byttes det i ren och skär glädje och lycka! Att man kan bli så glad av en vattenflaska och en vänlig själ! Han räddade verkligen mig och gjorde min dag. Frösön log mot mig igen!

Lycka!!
Räddaren!

(Pereriktell.com är hans blogg om någon vill läsa om hans vandring genom Europa. Har inte hunnit kolla på den själv ännu, bloggar ju själv hela kvällarna efter vandringen, och hinner inte mycket mer..🤪)

Efter denna glädjestund och ett kort besök i kyrkan där det skulle bli begravning en stund därpå , var det dags för lunchfika.

Bakom församlingshemmet finns stolar och bord där man kan sitta och fika och vila i skuggan. Åt mina mackor från hotellet och vätskade upp mig ordentligt efter den raska promenaden utan dricka. Luftade också mina stackars varma fötter ett tag.

Lite mysigare fika denna gången än förra. Då satt jag i skrubben på översta bilden och försökte torka..

Sedan var det dags att ge sig ut på ”ovandrad” sträcka igen, eftersom jag som sagt vände vid Frösö kyrka i höstas för jag fick inte tag på boende på Rödön.

Beundrade den vackra utsikten mot kusten på andra sidan Storsjön som jag inte såg ett smack av förra gången. Spanade efter Storsjöodjuret. Det var nog för varmt för att han skulle komma upp.

Vägen från kyrkan förbi flygplatsen var på trafikerad bilväg så det var lite tråkigt även om utsikten över Storsjön och ända bort mot Åreskutan var fantastisk

Utsikt mot Åreskutan

Efter den långa trista asfaltvägen genom industriområde gick man till slut tack och lov in på en fin skogsväg.

Ett litet skogsodjur istället för Storsjöodjuret kanske?

Efter ett tag var jag väldigt tesugen, hade glömt dricka vid kyrkan och jag behöver ju påfyllning ofta Försökte hitta en bra plats att fika på men det såg inte lätt ut. Var också väldigt badsugen men inte heller det verkade lätt. Stenigt och dant. När jag till slut hade bestämt mig för att vänta till Rödön, såg i bron därborta, så dök den här upp:

Som på beställning, ha ha

Blev dock inget dopp. Det var fruktansvärt stenigt och svårt att gå ut i vattnet som var väldigt långgrunt dessutom. Doppade fötterna och det var ljuvligt.

Vandringen över bron till Rödön var fruktansvärd! Ingen plats alls att gå på och bilar som körde jättenära i rusningstrafik. Var helt slut i nerverna när jag äntligen kom över.

Ingen plats alls utanför vita strecken att gå på. Hemskt 😣
Men utsikten var fantastisk. Skyndade mig att ta ett foto när det inte kom några bilar

Var helt slut och svettig när jag kom fram till det otroligt mysiga boendet hos Astrid och Rickard i deras stuga vid Rödösundet. Kastade in mina saker i min stuga och gick ner till sjön och tog ett dopp i det kalla vattnet i Storsjön. Så skönt det var!

Äntligen dags för ett dopp!
Min stuga
En välkomnande blombukett 😊

Efter dusch och klädtvätt åt jag mycket god middag med det trevliga värdparet. Richard hade t.o.m. bakat fantastisk god glutenfri rabarberpaj så jag kunde äta.

Richard och Astrid är spelmän, och när jag kom in i stora huset för att borsta tänderna möttes jag av medryckande musik. De spelade fiol och cittra och jag satte mig och lyssnade ett tag och stampade takten. Så trevligt!

Somnade gott efter denna händelserika dag med mycket känslor fram och tillbaka.

2 kommentarer

  • Ann-Christin Strandqvist

    Hej Anita, så roligt att följa dig. Vi har varit på Frösön med bil, där är så vackert. Du ser ju så mycket, som vi har missat?
    Lycka till och må så gott./ Kusin Anki.

Lämna ett svar till Ann-Christin Strandqvist Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *