Pilgrimsvandringar,  St Olavsleden

Skalstugan – norska gränsen – Sul, 21 km

Alla inlägg från tidigare etapper 2020 och 2021 (från Selånger till norska gränsen) finns på min sida St Olavsleden (även länkad i menyn upptill)


12 september 2022 – ankomst Skalstugan

Anlände till Skalstugan 5 km från norska gränsen på kvällen efter 19 timmars resande med tåg och sedan lilla skolbussen från Duved. Samma lilla buss som jag åkte med på andra hållet i juni förra året då det tog stopp vid norska gränsen på grund av pandemin.

Liksom förra året var Skalstugan nu stängt utom för pilgrimer som får självhushålla och bo i det fina ”härbret”. Jag fick samma rum som sist, kändes bra 😊 Även denna gång var jag helt ensam.

Åt frystorkad middag och la mig tidigt för jag var helt slut efter en lång resa och en nästan sömnlös natt i sovvagnen till Stockholm. Brukar sova utan problem på tåg annars, men det var av någon anledning mycket som surrade i huvudet nu.

Härbret
Sista fina dagen efter många fina den senaste tiden. Imorgon skulle regn och rusk dra in, och fortsätta ända tills min hemresa.. Ville Norge inte att jag skulle komma? Förra gången var det stängt.. 😊

13 september 2022 – Skalstugan – Sul, 21 km

(Scrolla ner efter videon, får inte bort mellanrummet)

Hade sovit som en stock, skönt det behövdes! Vaknade till väntat väderomslag, men regnet hade i alla fall inte börjat än då..

Lagade fruktansvärt sötsliskig gröt, usch! Ska försöks komma inte köpa fler gånger. Men hittade inte så mycket alternativ för frystorkad frukost när jag beställde hem. Tvingade i mig hälften för jag hade ätit dåligt dagen innan på resdagen och behövde verkligen energi. 

Rälig gröt..

Var lite orolig för hur vädret skulle bli uppe i fjällen på ledens högsta punkt. När jag kom ut och skulle börja gå hade det så klart börjat regna. Jaja, bara att bita ihop.

Betalade för rummet och stämplade första stämpel. Bad tjejen ta ett foto men hon ville inte gå ut ens på trappan. SÅ mycket regnade det inte..

Mitt första pilgrimspass räckte precis till slutet på förra vandringen och nu dags för ett nytt. Hade med mig det gamla för man ska väl visa det vid ankomst till Trondheim som man gör i Santiago, antar jag
Startpunkten i juni 2021 på bilden till vänster, och samma den här dagen i september 2022

Travade på i regnet mot den ”verkliga” startpunkten vid norska gränsen där jag varit tvungen att vända sist. Vägen till gränsen var lika vacker i höstskrud som i försommarfärger.

Stannade en kort stund vid ett vindskydd där det låg några märkliga ”souvenirer”

Okeej.. 🤔
Sommar och höst

Nu regnade det mer och mer. Gick och filosoferade lite i skogen och rätt som det var hörde jag ett frustande och en liten flock renar korsade min väg bara några meter framför mig. De blev nog räddare än jag och dök vidare in i skogen på andra sidan stigen. Eftersom det regnade hade jag mobilen innanför jackan och hann inte få upp den och fota innan de var borta. Attans! Vaknade till rejält det vill jag lova! 😄

Här skymtade jag gränsmarkeringen sommaren 2021 och nu igen hösten 2022.
Selfies vid gränsmarkeringen

När jag var här förra gången var ju som sagt gränsen stängd. Jag tog några illegala steg in i Norge bara för att ha varit inne en liiiten bit. skymtade den röda stugan på bilderna nedan och vände ifall det händelsevis skulle finnas någon Covid-spion där 😄 Hade aldrig gått in helt som vissa gjorde bara för att man kunde. Har de stängt gränsen ska man respektera det även om risken att smitta någon här är väldigt låg.

Men den här dagen kunde jag fortsätta förbi huset och in i Norge på riktigt. Kändes lite högtidligt och nu började min vandring ”på riktigt”. Hade gärna stannat som sist och fikat vid gränsen och gjort ett avstamp, men vädret uppmuntrade inte till det.

Passerade flera rastställen som låg vackert, bland annat ett på den högsta punkten på hela St Olavsleden, men… regn regn.. Visste att det skulle komma ett vindskydd snart och tänkte stanna där under tak istället.

Högsta punkten på hela St Olavsleden. 640 möh, alltså inte alls lika imponerande som i Pyrenéerna, men en annan naturupplevelse Trodde det skulle finnas en stämpel i den svarta lådan därborta, men tyvärr inte 😢

Kom äntligen fram till vindskyddet. såg att det stod ett tält inuti som fyllde hela. Det var en annan pilgrim, hurra! Har ju bara hänt en gång tidigare på St Olavsleden. Det var en tysk man som gått hela vägen från Selånger och tältat hela tiden. Strongt i detta väder. Han frågade om jag kunde klättra förbi tältet när jag skulle in. Visst, inga problem, sa jag och tjongade i huvudet i den låga takbjälken så hårt att jag såg stjärnor. Dråsade rakt ner i tältet och blev rädd att jag hade knäckt den stackars tyskens tältpinne, men den höll tack och lov. Här hade han lyckats ta sig genom hela Sverige med sitt, som han berättade, gamla tält, och sen tar nästan en klumpig svenska sönder det när han precis kommit in i Norge. Mitt huvud gick det lite hål på däremot och jag fick en väldigt öm bula.

Äntligen!
Stämpel! 😊 Tyvärr var den snustorr men tysken hade en reservoarpenna med sig (!) så jag fick låna bläck av honom. Det blev finfint. 😊 (ett bra tips, för många stämplar ute på leden har torkat. Annars en egen liten stämpeldyna kanske?)

Drack en kopp te när det hade slutat snurra i skallen och hade en trevlig pratstund inne i det torra och varma vindskyddet. Han hade inte börjat packa ihop sina många saker, tält, kök mm så jag fick inte sällskap när jag gick vidare. Men jag blev riktigt uppiggad av det trevliga mötet och gick vidare med raska steg ner från de kalare markerna uppe i fjällen till skogen. Det regnade fortfarande men hade avtagit lite i alla fall.

Om det vore solsken..
Tjoho, riktiga blåbär och inte kråkbär som förra gången 😄
Vägen slingrade sig nedför i det vackra höstlandskapet
Färister i Norge är inte att leka med. Trippade försiktigt över, det räckte med fallolyckor för idag..
😄😄😄


obs! nu kommer det negativt omdöme om ett boende som var det värsta boendet någonsin på alla mina pilgrimsvandringar, inkluderat de i Spanien. De som ansvarar för leden försöker ta bort det från listan så det finns eventuellt inte med om någon läser detta efter 2022. (Namn ser ni på foto nedan). Om man inte vill läsa detta får man sluta här. Man kan fortsätta till inlägget för nästa dag, som visserligen började negativt på morgonen på nämnda boende men sedan blev en fin dag och avslutades med ett UNDERBART boende.

Vill först säga att det finns ett annat boende i Sul, Skogset heter det och det ska vara fantastiskt vad jag hört, men de hade tyvärr precis stängt för säsongen. Med facit i hand rekommenderar jag STARKT att om detta boende är stängt så kontaktar man sitt nästa boende och hör om de (mot en avgift) kan hämta en i Sul på eftermiddagen och köra en tillbaka nästa morgon så man kan fortsätta sin vandring där man slutade.

Vill också betona att jag inte är en bortskämd gnällig person. Har vandrat flera pilgrimsvandringar, bott på enkla ställen, campat i bushen utan att kunna duscha på flera dagar, fjällvandrat, backpackat i bland annat Asien, m.m. Jag har INGA problem att ha det primitivt ett tag.

Jag kom fram redan kl 13:30 ca efter en blöt vandring, vilket gjorde att jag fick tillbringa alltför många timmar på detta otroligt sunkiga ställe. Orkar inte skriva om allt, men jag har som sagt aldrig bott värre och fick betala ett ockerpris för det. För att sammanfatta så var badrum och kök fullständigt vidriga och hade nog inte städats det senaste decenniet. I köket stod det staplar med tallrikar med matrester från flera dagar, badrummet var belamrat med smutsiga tillhörigheter och det stank surt och förmodligen mögel. Fick en säng på övervåningen med ett äckligt madrassöverdrag som jag skulle lägga sovsäcken på. Bad om ett underlakan, men det fick jag inte. Fick tigga en kudde, som faktiskt såg ny ut, och ett örngott. Han gav mig ett pris men höjde sedan plötsligt och jag var så trött, chockad och ledsen att jag inte orkade argumentera. Kändes som han skulle utnyttja att jag var ensam kvinna. Fick senare veta av en svensk man i 65-70 årsåldern som bodde där natten efter mig att han fått betala betydligt mindre.

Fick också veta på nästa boende att jag är långt ifrån den enda som haft hemska upplevelser där, pilgrimer har kommit gråtande och berättat. Jag ska erkänna att jag själv grät några tårar under den i stort sett sömnlösa natten. Inte bra uppladdning inför nästa dag, som var den längsta denna vandring, 31 km..

Försöker värma mig i det iskalla rummet, medan jag väntar på att pytte-elementet ska få fart. I rättvisans namn så blev det till slut okej temperatur i rummet.
Middag..


6 kommentarer

Lämna ett svar till Anna Wåhlin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *