Erikslund/Borgsjö-Lombäcksstugorna, 16 km

31 maj 2021

Vaknade i Östersund efter en god natts sömn i egen sovkupé. Tog lokaltåget tillbaka till Erikslund. Valde att göra så istället för att gå av i Sundsvall kl 4, vänta där två timmar och sedan åka vidare med lokaltåget. Nu åkte jag fram och tillbaka, men fick sova hela natten. Möjligen var det lite dyrare, men värt pengarna.

Klev av den på den fina lilla stationen i Erikslund och fick genast lite flashback från i höstas när jag kutade som en tok med ryggsäcken skumpande på ryggen från Naturrum Ånge i Borgsjö för att hinna med tåget till Bräcke. Mer om det här

Nu gick jag tillbaka samma sträcka i lugn och behaglig takt. Hade varit i kontakt med Rebecka på Naturrum som hjälpte mig förra gången, och som hade lovat mig att någon skulle vara där och släppa in mig trots att de inte öppnar från imorgon 1 juni. Kom fram lite tidigt trots den makliga takten, så jag gick in på Frendo och köpte en kopp te och satte mig att vänta. Snart kom mycket trevliga Ann-Marie och Lena och släppte in mig. Jag blev så lycklig när jag såg att de hade den gröna St Olavs-kåsan som jag förgäves letade så länge efter förra vandringen bl.a. vid det ”gömda” pilgrimscentret i Gällö (Mer om det här) Jag tror jag sa det förra gången, men jag säger det igen: Naturrum Ånge är det bästa ”pilgrimscentret” som jag varit på hittills på den här leden, trots att St Olavsleden bara är en liten del av deras verksamhet. De är supertrevliga och hjälpsamma. 

Men efter lite fotografering och samtal var det dags att börja gå på den faktiska leden igen. De första kilometrarna hade jag redan vandrat och jag hoppade över den fina kyrkan den här gången och gick vidare mot källan som jag inte hann fram till i höstas.

Efter en lång seg uppförsbacke kom jag fram till stället där jag gav upp och vände förra gången på grund av tidsbrist. Fick veta sen att jag bara varit en liten bit från källan men jag behövde ju hinna med tåget den gången.

Jag drack för första gången från en St Olavs-källa och det kändes bra att göra det med min nya fina kåsa. I höstas kändes det inte så lockande att dricka från källorna. Det såg inte alls fräscht ut då och det var väldigt lite vatten i dem. Men idag var det riktigt gott och uppfriskande i det varma sommarvädret.

Förra gången vandrade jag i sprakande höstfärger. I år är det skira försommarfärger

Lombäcksstugorna var primitiva, ingen el eller vatten, den ack så mysiga! Om jag bara hade haft sällskap hade det varit ännu bättre, då hade vi kunnat sitta ute i den ljusa natten och pratat. Men nu blev jag lite rastlös när jag hade läst ut min urusla bok som bara var bra till att få eld i kaminen.. Men var ju trött efter den första vandringsdagen så jag la mig tidigt med mask för ögonen eftersom det inte fanns några gardiner och det var nästan dagsljus ute.